Magdalena Rudenschöld
Titel:    Hovdam, mätress och konspiratör - Var med i intrigerna mot Gustav III
Levde: 1766 - 1823  (57 år)
Magdalena Charlotta Rudenschöld föddes den 3 januari 1766 i Stockholm som dotter till Carl Rudenschöld (68) och grevinnan Christina Sophia Bielke (39).

Magdalena var ett livligt och begåvat barn och enligt egen utsago även bortskämd. Hon fick en vårdad uppfostran där tyngdpunkten låg på franska språket. Genom faderns sociala position och moderns släkttillhörighet hade hennes familj nära kontakter med hovet. Samma år som hennes far avled (juni 1783) blev Magdalena hovfröken hos Gustav III:s syster Sophia Albertina. Hon blev snabbt en av hovets populäraste, mycket på grund av sin börd och livlighet men också för sitt fördelaktiga utseende. Hon deltog ofta i hovets nöjen och medverkade även i de skådespel som uppfördes på de kungliga slotten.

Vid hovet fick hon många beundrare och redan 1786, vid 20 års ålder, var hennes förhållande med Gustaf Mauritz Armfelt (28) allmänt känt i hovkretsen. Armfelt var vid den tidpunkten gift med hovfröken Hedvig Ulrika De la Gardie (24) och dessutom Gustav III:s närmaste rådgivare, vän och gunstling samt en av rikets mäktigaste män. Det uppges att Magdalena redan i början av förhållandet blev kontaktad av utländska agenter som – genom henne - försökte skaffa sig förmåner av Armfelt.
Armfelts känslor för Magdalena sägs ha gått ganska fort över, medan hennes känslor varade livet ut, hon gifte sig heller aldrig. Deras relation fick emellertid ett långvarigt förhållande på grund av de politiska aktiviteter som de bägge var delaktiga i. De fick två barn tillsamman, en dotter föddes i Berlin 1787 under hennes resa med Sophia Albertina till stiftet Quedlingburg, och två år senare en son i Stockholm - bägge dog dock som späda.

Gustav Mauritz ArmfeltPå Gustav III:s dödsbädd utsågs Armfelt till överståthållare och till ledamot av regeringen. Under den maktkamp som utspelade sig efter kungens död mellan hertig Karl och Reuterholm på ena sidan och gustavianerna på den andra, drog de sistnämnda det kortaste strået. Följden blev att Armfelt, mot sin vilja, fick acceptera en undanskymd post som minister vid det Italienska hoven i Neapel. Han fortsatte dock att verka för sin och gustavianernas politiska upprättelse, och i den kom Magdalena att få en position som hans främsta kontaktperson i Stockholm. Omedelbart efter hans avresa i juli 1792 började de att brevväxla och under det första halvåret skrev Magdalena minst 75 brev till Armfelt. I början var dessa rent personliga men så småningom gick de över till att vara nästan rena rapporter om förföljelserna på gustavianerna i Stockholm. Armfelt konspirerade och hans plan var att avsätta Reuterholm, som i princip var den som hade makten, till och med före hertig Karl. Magdalena förmedlade Armfelts brev och åsikter till de sammansvurna i huvudstaden, bland annat Johan Albrekt Ehrenström.

Möjligen skrämdes Magdalena av intrigerna men hon arbetade ändå för planen. Hon skall till och med ha erbjudit sig att resa till St. Petersburg för att överlämna en skrivelse till kejsarinnan Katarina den store, men detta blev aldrig av. Planen på att avlägsna Reuterholm rann ut i sanden eftersom ryssarna inte var intresserade. Armfelt ville även att hon skulle försöka skapa en inre opposition mot förmyndarregeringen.
Redan 1793 hade Magdalena fått varningar och dessa ökade efter hand. Reuterholms spioner var dem på spåren, bland annat så lästes Armfelts post i Hamburg. Man tror att Magdalenas politiska engagemang endast var ett resultat av hennes känslor för Armfelt som hon hyste obegränsad tilltro till.

Magdalena RudenschöldNatten till den 18 december 1793 häktades Magdalena och Ehrenström plus några till för stämplingar mot regeringen. Första tiden efter arresteringen fick hon bo i sitt hem, men på nyåret 1794 flyttades hon till det gamla kungshuset på Riddarholmen för att vara närmare hovrätten där de hemliga förhören hölls. Under utfrågningarna svor hon att hon var oskyldig och inte kände till några revolutionsplaner. Det ryktades snart att hovrätten ansåg brottsrubriceringen överdriven, ända fram till att Reuterholms spioner lyckades komma över Armfelts alla brev från vintern 1792-93. När dessa anlände till Stockolm tog saken en annan vändning och i de följande offentliga förhören blev Magdalena utfrågad om brevens innehåll. Vissa av breven innehöll uppgifter som hon inte kunde krångla sig ur, och till slut var hon tvungen att erkänna sin delaktighet i konspirationen. Den 22 juli 1794 föll domen: Armfelt, Ehrenström och Magdalena dömdes till döden. Armfelt, som var utomlands, flydde till Ryssland för att undgå sitt straff.

Två månader senare, den 22 september 1794, ändrades Magdalenas straff till schavottering och livstids vistelse på Stockholms spinnhus. Där tillbringade hon de kommande två åren under ganska stor frihet, innan hon frigavs den 21 juni 1796. Under hennes vistelse där vädjade bland annat Sophia Albertina, Hedvig Elisabeth Charlotta och medlemmar av hennes egen familj hos hertig Karl till förmån för henne, och det verkar som att han redan i december 1795 hade beslutat sig för att benåda henne. Detta trots att hon avvisat hertigens uppvaktning 1792. Hon fördes till Gotland där hon fick en egendom, dock fick hon inte lov att lämna ön utan kungligt tillstånd.
¹Den bostad hon först fick sägs ha varit helt obeboelig. Hon fick då en gård, Stenstugu i Endre socken, som var belägen alldeles intill kyrkan. Då hon besökte gudstjänsten sattes det upp ett galler som avskilde hennes bänk från de övriga i församlingen. Detta var för att skydda henne fån alla närgågna och nyfikna församlingsbor. Den ljuskronan som hänger ovanför dopfunten, är en gåva från henne. Under någon period bodde hon även i Visby, och till viss del deltog hon också i societetslivet, bland annat finns det beskrivet hur hon deltog i en fest i Donnerska huset i Klintehamn. ¹

När Gustav IV Adolf blev myndig upplöste han detta beslut (1797). Även efterlysningen på Armfelt hävdes. Armfelt sägs ha visat en ytlig medkänsla inför hennes öde och troligtvis kände hon sig sviken av honom. De sågs förmodligen aldrig igen.

Magdalena RudenschöldUnder ett besök hos sin syster i Östergötland (juni 1798) födde hon en son, och det är oklart vem barnets far var. Därefter återvände hon till Stockholm där hon en tid bodde hos sin mor, men på nyåret 1801 blev hon utkörd eftersom hon inlett ett förhållande med en av betjänterna. Med betjänten, och deras gemensamma barn, levde hon under en kortare tid ganska fattigt på Söder i Stockholm fram till att Armfelt bekostade en utlandsresa för henne. Hon for då till Schweiz där hon sedan i 10 år levde i liten by nära Genève under knappa ekonomiska förhållanden. När hennes bror Thure blev änkling återvände hon till Sverige (1812) för att ta hand om dennes hushåll i Västergötland. Nio år senare (1821) återvände hon, 55 år gammal, till Stockholm där hon sedan levde de två sista åren av sitt liv i stillhet.

Magdalena avled den 5 mars 1823, 57 år gammal. Enligt dödsnotisen dog hon av "bröstinflammation" och begravdes den 9 mars.
Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL) band 30 (cd-skiva)
Stockholm, Jakob och Johannes dödbok, F4, 1809-1852, sid. 129 GID: 2737.57.22200
¹Suzanne Setterblad

utskrivet från www.historiesajten.se
509588