Johan Puke
Titel:    Befälhavare, friherre, greve, statståd "en av rikets herrar",
Levde: 1751 - 1816  (65 år)
Johan Puke föddes den 19 februari 1751 i Ronneby som oäkta son till Maria Regina Branting. Fadern var enligt födelsenotisen capitän Johannes Puke. Den 23 juli 1756, när han var 5½ år gammal blev hans far halshuggen för sin delaktighet i statskuppen som drottning Lovisa Ulrika försökte genomföra år 1755.

Redan vid elva års ålder började han göra längre och kortare resor med handelsfartyg och han hade redan lärt sig mycket när han avlade examen i sjöartillerivetenskap i Karlskrona. Efter detta tjänstgjorde han först i Holländska och sedan i Engelska flottan och, sedan han 1777 blivit befordrad till löjtnant, i franska marinen.

Trettiotvå år gammal (1783) utnämndes han till kapten vid svenska amiralitetet, blev major två år senare och befordrades till överstelöjtnant 1788. Han deltog i Gustav III:s ryska krig åren 1788-1790, där han bland annat var med i sjöslaget vid Hogland med sitt skepp Freja den 17 juli 1788, och även ledde en del av den svenska flottan vid slaget vid Ölands södra udde i juli året därpå.

Under kriget 1788-90 (och egentligen under hela hans karriär) var Pukes mest kända insats den som ledare för svenska flottan på linjeskeppet Dristigheten vid utbrytningen från Viborgska viken den 3 juli 1790, förr ofta kallat för "Viborgska gatloppet". (1)

Vid fyrtiotvå års ålder (1793) blev han överste och samma år gifte han sig med Christiana Giertta. Året därpå (1794) befordrades han till konteramiral och tre år senare till kommendant och chef för sjöartilleridepartementet, dessutom blev han svensk adelsman. Framgångarna inom karriären fortsatte: 1801 blev han högste befälhavare vid örlogsflottan och 1802 vice amiral, 1808 amiral, 1809 överamiral och friherre, och efter en tid även " en av rikets herrar", senare även generalamiral, statsråd och serafimerriddare och slutligen blev han greve 1814. Samma år han blev greve deltog han också i fälttåget mot Norge.

Vid 64 års ålder ville han börja trappa ner lite, och därför tog han 1815 avsked från statsrådsämbetet. Han fick dock inte ha så mycket fritid, för han dog redan året efter, den 21 april 1816 i Karlskrona, 65 år gammal.
(1) Erik Wallström
utskrivet från www.historiesajten.se
311714