Per Brahe d.ä.



Levde: 1520 - 1590  (ca. 70 år)
Titel:    Riksdrots, riksråd, kammarråd och Sveriges första greve

Per Brahe d.ä.
 Per Brahe föddes år 1520 på Lindholmen i Uppland som son till riksrådet Joakim Brahe och  Margareta Eriksdotter Vasa (syster till Gustav Vasa). Hans morbror var med andra ord  Gustav Vasa.

Hans far blev avrättad i Stockholms blodbad samma år som han föddes. Enligt vissa källor skall han själv och hans mor ha blivit bortförda i fångenskap till Danmark av Kristian II, där de skall ha suttit fängslade i Blå Tornet (Köpenhamns slott) till år 1524, fast dessa uppgifter är osäkra.

Hans mor gifte sedan om sig med en tysk greve som hette Johan av Hoya. När Johan föll i onåd hos Gustav Vasa flydde han med sin mor och Johan till Tyskland.

Han studerade i Tyskland och blev 1534 hemkallad av sin morbror Gustav Vasa och blev 1540 utnämnd till ståthållare på Stockholms slott, och ärades, på grund av sin släktskap med kungen, till riksråd endast tjugofyra år gammal.

Han gifte sig 1548 med friherrinnan Beata Stenbock. Hon hade en syster som hette Katarina Stenbock som fyra år senare (1552) blev svensk drottning då hon gifte sig med Gustav Vasa.

År 1561 upphöjdes Per, tillsammans med Svante Sture (44) och Gustaf Johansson (Tre Rosor) (30) till Sveriges första grevar. Till grevetiteln skulle man även ha ett grevskap och Brahe fick året därpå grevskapet Visingsborg, som omfattade hela Visingsö i Vättern, förutom två kungshus som fanns på ön. Visingsö har blivit starkt förknippat med ätten Brahe eftersom flera generationer av denna ätt har bott på ön.

Kungen försökte använda honom i militären men han var mindre duglig till detta. När Erik XIV:s sinnessjukdom efter Sturemorden 1567 fullständigt tagit över, var det han, tillsammans med Sten Leijonhufvud som skötte rikets styrelse. Om han hade velat ta över riket hade han nu haft ett gyllene tillfälle, men detta skedde inte.

Efter att Erik XIV gift sig med Karin Månsdotter och hon blivit krönt till svensk drottning, (vilket sårade de högättades stolthet eftersom hon endast var av enkel härkomst), slöt han sig till hertigarna.
Efter att Erik XIV blivit avsatt blev han av Johan III upphöjd till riksdrots och ståthållare över Norrland. Emellertid föll han så småningom i onåd hos kungen, då han blev misstänkt för aristokratiska komplotter.

Han tyckte, liksom den övriga högadeln, att deras makt hade blivit begränsad. Detta märktes tydligt i hans skrift "Oeconomia eller hussholdz-book för ungt adelsfolck", som han skrev 1585 men som inte trycktes förrän 1677, det vill säga 87 år efter hans död.
I den skriften jämför han sin tid med tiden som var före Gustav Vasas tid, och där han kommer till en slutsats att adeln klagar över att det var bättre förr, på den "gamla goda tiden" under Kalmarunionen.
Han dog på Sundby sätesgård i Öja socken i Södermanland den 1 september 1590, omkring 70 år gammal.




Källor




Gillar du historiesajten? Skänk då gärna ett bidrag så den kan utvecklas och leva vidare


Personen inlagd 2004-12-27 | Uppdaterad 2004-12-27