Kristian VII av Danmark

Titel:
Dansk-Norsk-Isländsk kung 1766-1808 (42 år)
Levde:
1749 - 1808 (59 år)
Kristian VII av Danmark

Historia:

Kristian VII föddes på Kristiansborgs slott den 29 januari 1749 som son till Dansk-Norska kungen Fredrik V av Oldenburg och Louise av England.

Den 14 januari 1766, när han var nästan sjutton år gammal, besteg han tronen efter sin far, och den 8 november samma år gifte han sig med sin kusin, den engelska prinsessan Caroline Mathilde (dotter till Frederick Ludwig av Wales), och som då var endast femton år gammal. De fick barnen Fredrik (VI) 1768 och Lovisa Augusta 1771.

Fastän han av naturen hade goda anlag, var han dock mycket okunnig i statsärenden samt saknade all lust för hårt och allvarligt arbete. En överdrivet sträng uppfostran hade dessutom bräckt hans vilja och skapat en förskrämd förvirring i förening med slughet och ondskefullhet. Han behöll sin fars ministrar, men eftersom han själv var likgiltig för styrelsen och statsmännens inbördes konspirerande mot varandra, blev han snart ett byte for alla slags intriger.

Han hängav sig åt ohämmade utsvävningar och bröts därigenom tidigt ned både till kropp och själ. I Maj 1768 företog han en resa till Tyskland, England och Frankrike samt väckte överallt uppseende genom sin glada sinnesstämning och kvickhet, men fortsatte sitt vilda liv. På denna resa eskorterades han av sin nye livläkare, tysken Johann Friedrich Struensee. Efter hemkomsten till Köpenhamn (1769) fick Struensee allt större makt över kungen. Hans samtal behagade nämligen kungen mera än ministrarnas allvarliga framställningar. Dessutom fann Struensee stöd även hos drottningen, som kungen dittills behandlat med stor likgiltighet, men som genom Struensees medling fick mycket inflytande. Han inledde även ett förhållande med henne. Med hjälp av greve Rantzau-Ascheberg, lyckades Struensee också få hela det kungliga rådet upplöst och avskedat.

Struensee var sedan under något mera än ett år enväldig härskare. Hans vän Enevold Brandt tog över uppdraget att förströ Kristian, som redan 1770 blivit fullkomligt sinnesrubbad, och stundvis hade anfall av ren galenskap (han led troligtvis av schizofreni). Han stod helt och hållet under inflytande av sin omgivning, och till slut lyckades hans styvmor, änkedrottning Juliana Maria, att skrämma honom till att låta fängsla drottningen och Struensee (på grund av deras kärleksaffär) och hans vänner, samt lämna makten i händerna på henne och hennes son, Kristians halvbror arvprins Fredrik (1753-1805).
Detta skedde den 17 januari 1772. Den 6 april samma år upplöstes Kristians äktenskap med Carolina Matilda, och hon fördes till Hannover. Struensee och Brandt avrättades sedan tre veckor senare, den 28 april 1772. Kristian var då så rubbad att han åtta dagar efteråt hade glömt att han skrivit under deras dödsdomar, och befallde då att Struensee skulle friges.

Hans styvmor och halvbror hade makten i landet i hela tolv år, det enda Kristian gjorde var att lydigt skriva under vad man la framför honom. Han var också villig att hjälpa sin son, kronprins Fredrik (VI) (1768-1839), med en statskupp i april 1784, där Juliana Maria och hans halvbror blev undanröjda från makten, och han egen son tog över hela styret själv istället.

Vid den engelska flottans anfall på Danmark i augusti 1807 fördes Kristian från Köpenhamn till Koldinghus och därifrån till Rendsborg, där han dog den 13 Mars 1808, 59 år gammal. Det sägs att han dog av skräck över de franska och spanska hjälptruppernas inmarsch. Först 1814 fördes hans lik därifrån och gravsattes i Roskilde domkyrka.

Inlagd 2005-02-09 | Uppdaterad 2005-02-09
Källor