Maria I av England

Titel:
Drottning av England och Irland 1553-1558 (5 år). Kallad "Bloody Mary"
Levde:
1516 - 1558 (42 år)
Mary I av Tudor

Historia:

Mary I Tudor (i Sverige Maria I) föddes som prinsessa i Greenwich Palace (se bild) den 18 februari 1516 som dotter till Henrik VIII (25) och Catherine av Aragon (31).

Hon fick en vårdad uppfostran i strängt katolsk anda och förvärvade bland annat mycket goda språkkunskaper. När hon var 17 år gammal, i maj 1533, blev hennes föräldrars äktenskap förklarat som ogiltigt och både hennes mor och hon blev berövade sina titlar och miste sin hovhållning. Dessutom blev hon genom parlamentet förklarad illegitim (oäkta). Året därpå erkändes hon emellertid av kardinalkollegiet i Rom för att vara legitim igen.

Mary var djupt fäst vid sin mor och fick ofta ta emot bevis på den popularitet hon fick bland befolkningen. Efter att Anne Boleyn blivit avrättad (1536) blev hon försonad med sin far Henrik igen. Hon tvingades erkänna kungens supremati (herravälde) över kyrkan och förklara sina föräldrars äktenskap olagligt, men i gengäld blev hon bättre behandlad än förut och stod i allmänhet på god fot med sin fars senare hustrur.

När hon var 28 år (1544) lät hennes far erkänna henne som tronföljare efter hennes halvbror Edward (VI), om denne skulle dö barnlös, och de barn som kungen själv ännu kanske kunde få. Hennes personliga förhållande till sin halvbror var på det hela taget gott, men i juni 1553 klarade hertigen av Northumberland att övertala Edward till att utse lady Jane Grey till sin efterträdare istället för Mary.

När så Edward dog den 6 juli samma år (1553) flydde Mary till Norfolk, där hon emellertid fick uppskattning och bekräftelse från alla håll och redan 19 juli utropades hon i London till drottning av England och Irland, och lady Jane Grey fick efter endast nio dagar lägga ner kronan. Mary höll sedan sitt intåg i huvudstaden den 3 augusti och kröntes till drottning den 1 oktober.

Personligen var Mary inte grym, utan hon minskade avrättningarnas antal, och skonade, mot sina rådgivares åsikt tills vidare Jane Grey och lät även sin protestantiske halvsyster Elizabet (I) vara i fred. Marys huvudsyfte som regent var att återställa den katolska tron i England. Parlamentet avskaffade de förändringar i kyrkostyrelsen som tillkommit under Edwards styrelse.

Vid 38 års ålder, den 25 juli 1554, gifte hon sig med Philip (senare Philip II av Spanien). Äktenskapet ledde till allmän motvilja och rädsla för att hon skulle ta tillbaka de gods till kyrkan som hennes far tagit och skänkt till adeln. Detta ledde i sin tur till tre uppror i januari-februari 1554. Efter att upproren slagits ner avrättades upprorsledarna och även den oskyldiga lady Jane Grey blev halshuggen. Efter det här blev Marys hållning mot protestanterna strängare. Philip blev hennes medhjälpare i styrelsen, men fick aldrig arvsrätt, och England skulle inte heller behöva hjälpa honom i hans krig mot Frankrike. Hans inflytande på Englands inre styrelse var sannolikt mindre, än man förut trott. Han lämnade England redan på hösten 1555 och återkom endast på ett kortare besök i mars-juli 1557, då han lyckades få sin hustru att i juni förklara Frankrike krig. Till hennes stora besvikelse blev deras äktenskap barnlöst.

De hårda lagarna mot kättarna (irrlärarna) startade på nytt, och den 4 februari 1555 brändes den förste protestantiske martyren och under Marys återstående regering lät hon bränna över 200 martyrer. Hon fick senare öknamnet "bloody Mary" (den blodiga), men numera är historieskrivningen benägen att rentvå henne personligen från denna blodtörstiga grymhet och huvudsakligen tillskriva förföljelserna till den allmänna tidsandan och katolikernas självbevarelsedrift.

Mary blev med åren allt sjukligare och mera dyster, särskilt sedan det franska kriget kostat England staden Calais (jan. 1558), som var Englands sista landområde på andra sidan kanalen. Dessutom visade sig Philips likgiltighet för henne allt tydligare. Efter fem år på tronen, dog hon den 17 november 1558 i London, 42 år gammal. Nästa regent som tog över var hennes halvsyster Elizabet I .

Källor
Inlagd 2005-03-10 | Uppdaterad 2005-03-10