Oliver Cromwell

Titel:
Riksföreståndare i England-Skottland-Irland 1653-1658 (5 år)
Levde:
1599 - 1658 (59 år)
Oliver Cromwell - vaxdocka på Madame Tussauds i London

Historia:

Oliver Cromwell föddes den 25 april 1599 i staden Huntingdon i England som son till lantbrukaren Robert Cromwell och Elizabeth Steward. Fadern tillhörde en ansedd adlig släkt. Oliver växte upp under inflytande av sina föräldrars stränga puritanska riktning. Han gick i skola i Huntingdon och 1616 började han på universitetet i Cambridge. Han var dock tvungen att lämna skolan redan året därpå då hans far dog och han var tvungen att åka hem och hjälpa sin mor med gården.

Vid 21 års ålder (1620) gifte han sig med Elizabeth Bourchier, och övertog då familjegården. De fick med tiden barnen:
1) Robert Cromwell 1621-1639
2) Oliver Cromwell 1623-1644
3) Bridget Cromwell 1624-
4) Richard Cromwell 1626-1712
5) Henry Cromwell 1628-1674
6) Elizabeth Cromwell 1629-1658
7) Mary Cromwell 1637-
8) Frances Cromwell 1638-1721

Cromwell valdes in som medlem i parlament i Huntingdon 1628-1629 och där kämpade han med att försvara bönderna mot rika jordägare som ville driva dem från sina marker. Under cirka elva års tid är det ganska "tyst" om Oliver, men 1636 funderade han på att utvandra till Amerika, då kung Charles I:s nya regeringssystem, systematiskt och utan hänsyn, satte sig över det engelska folkets rättigheter. Han stannade dock kvar i landet och blev 1640 invald som ombud i parlamentet för staden Cambridge. Första tiden gjorde han inte mycket väsen av sig, men då konflikten mellan kungen och parlamentet i början av 1642 skärptes, började han spela en större roll. Bland annat genomdrev han att sätta landet i försvarstillstånd. När inbördeskriget bröt ut satte han upp en utvald trupp av plikttrogna ryttare, som var lika gudfruktiga som han själv. Truppen växte så småningom ut till ett helt kavalleriregemente, som var organiserad med omsorgsfullt utvalda officerare. Själv var han generallöjtnant. I juli 1644 vann hans krigshär slaget vid Marston Moor, över kungens armé.

Det var Olivers insatser som bidrog till den avgörande segern vid Naseby i mellersta England den 14 juni 1645, vilket ledde till att de kungliga trupperna skingrades och kungen tvingades fly från Oxford till skottarnas läger. De skotska soldaterna utlämnade emellertid kungen till parlamentet mot betalning för de tjänster de utfört under inbördeskriget. Efter segern över kungen, ville parlamentsledarna sända hem hären och göra sig av med Cromwell, eftersom de trodde han ville ta makten. Därför lämnade Cromwell London i juni, därför att han kände att han var hotad.

Oliver CromwellPå grund av Charles I:s fortsatta intriger och konspirationer startade det "andra medborgarkriget" 1648. Cromwell blev till slut överbevisad om kungens förräderi och det blev beslutat att "bringa den blodsmannen Charles Stuart till räkenskap för allt blod han utgjutit och den ofärd han vållat". Sommaren och hösten 1648 slog Cromwell ner det rojalistiska upproret i Wales, och när han kom tillbaka till London höll hans officerare på att med våld driva ut de som ännu var tillgivna kungen, ur parlamentet. Efter det blev kungen dömd till döden för högförräderi och avrättades sedan i januari 1649. England, Skottland och Irland blev nu republik i några år (1649-1653).

Irländarna och Skottarna startade ett uppror till förmån för den avrättade kungens son Charles (II). Detta uppror krossade Cromwell på Irland, först i Drogheda i september och sedan i Wexford i oktober. Han förbjöd den katolska gudstjänsten och genom protestantisk kolonisering hoppades han åstadkomma massomvändelse bland öns befolkning. Han var både i Irland och på Skottland, och slog ner uppror, och den 3 september 1651 slog han även Charles (II:s) nyuppsatta här vid Worcester, varpå denne flydde till Frankrike. Skottland och Irland förenades sedan fullständigt med den nya engelske fristaten "the Commonwealth". Cromwell försökte också att förena de protestantiska rikena mot de katolska. Därför sökte han kontakt med de skandinaviska länderna, framför allt Sverige och Karl X Gustav, anföll Spanien med en krigshär och slöt förbund med Frankrike. Englands befolkning ville dock ha tillbaka monarkin och sina kungar, och därför blev Cromwell erbjuden kunganamnet, men härens motvilja mot detta tvingade honom att avböja erbjudandet.

Cromwell dog i Whitehall den 3 september 1658, 59 år gammal, och begravdes med pompa och ståt i Westminster Abbey. Hans sista ord i livet sägs ha varit; "Min önskan är att skynda på så mycket jag kan för att komma iväg". Hans son Richard Cromwell tog över hans titel som "Lord Protector". Efter återupprättandet av monarkin grävdes Cromwells lik upp - på årsdagen av Charles I:s avrättning den 30 januari 1661 - och hans huvud sattes upp på en påle över Westminster hall och kroppen grävdes ner under galgen vid Tyburn.

Översta bilden är en vaxdocka som föreställer Oliver på Madame Tussauds i London.

Källor
Inlagd 2005-03-16 | Uppdaterad 2005-08-06