Sören Norby

Titel:
Krigare, sjöhjälte, länsherre på Gotland, slottsherre i Visborg
Levde:
? - 1530
Bild saknas!

Historia:

Sören Norby kom från en adelsätt på Fyn, Danmark. Födelsedatum är okänt. Släkten, som kan ledas tillbaka till 1300-talet, förde i sitt vapen en kluven sköld med vänstra fältet delat av en bjälke.

Redan 1507 intog Norby, med en dansk flotta, Kastelholms slott på Åland, och två år senare omtalas han som den som härjade Finlands kuster. Under de följande åren deltog han i danskarnas krig mot Sverige och Lübeck, där han kämpade både till lands och sjöss och vann stort rykte genom djärvhet och tapperhet. Efter att han åren 1515-1517 tjänstgjort som hövitsman på Island var han 1517 med på fälttåget mot Sverige som en av befälhavarna för flottan. Samma år (1517) fick han Gotland i förläning av Kristian II och därtill erövrade han Öland.

År 1520 förde han sin danska flotta till Stockholm där han i november deltog i Kristian II:s kröning - där han bland annat bar kungens spira. Samtidigt dubbades han till riddare, tillsammans med Berend von Melen och Otto Krumpen. Efter kröningen fick han i uppdrag av kungen att fängsla de svenska herrarna, som skulle avrättas i Stockholms blodbad. Emellertid ogillade Norby massakern, som han säkert visste skulle komma, och det sägs att han skänkte sitt beskydd åt många svenskar som tog sin tillflykt till hans skepp.

Under Gustav Vasas befrielsekrig (1521-1523) kämpade Norby med stor lojalitet på Kristian II:s sida. Av denne blev han insatt till hövitsman över Kalmar län, Öland, Gotland och Kustö slott i Finland. Norby fyllde med skicklighet och framgång sin uppgift att hjälpa Stockholm och de övriga fästningarna vid kusten. Så småningom föll dock Sverige och Finland i Gustav Vasas händer. Endast Gotland kunde Gustav Vasa inte rå på, där Norby satt kvar ännu 1524. Under sin tid på ön gav han till och med ut sina egna mynt, där han titulerar sig "Severin Norbi".
Norby fortsatte sina plundringar av handelsfartyg – det vill säga han tog lasten, men lät besättningen leva, det fick till och med behålla skeppen, han var bara intresserad av lasten. Med stor framgång försvarade han sig också mot svenskarna. Han kallade sig för "kejserlig amiral över det baltiska havet". Efter att Kristian II blivit avsatt 1523, insåg Norby dock att det i längden inte skulle gå att försvara ön. För att inte ön skulle gå förlorad till svenskarna, gjorde han i juni 1524 upp ett avtal med den nye danske kungen, Fredrik I. De kom överens om att Norby skulle överlämna Gotland åt Danmark – han skulle dock få förfoga över ön som länsherre under sin livstid. Den tiden som Sten Stures änka, Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) hölls fången i Köpenhamn (1520-1523), hade Norby ägnat henne sin beundran och även friat till henne. Efter att hon blivit frigiven 1523 förnyade han sitt giftermålsanbud - som hon dock avvisade. Han försökte övertala henne genom att lova hjälpa hennes son, Nils Sture, till den svenska tronen. Hon tackade ändå nej.

Då Fredrik I bröt avtalet som han 1524 gjort upp med Norby, gjorde Norby uppror mot honom. Djärvt företog han ett krigståg till Bleking och Skåne, där han till en början vann flera framgångar. Hans tanke var att försöka återinsätta Kristian II på tronen igen. Slutligen besegrades han dock av den danske fältherren Johan Rantzau (1492-1565) och inneslöts i Landskrona. Under tiden förstörde Lübeckarna hans flotta och erövrade Gotland. Efter detta började han på nytt att förhandla med Fredrik I. Sölvesborgs slott I avtalet beslöts det att Norby skulle lämna ifrån sig Gotland, och få Sölvesborg med slott (se bild) i förläning istället. Därifrån fortsatte han att kapa fartyg, mest fartyg ifrån Lübeck. Sedan en förenad svensk-dansk flotta 1526 gjorde slut på hans herravälde, flydde han till Ryssland för att söka hjälp. Där blev han emellertid fängslad av den ryske tsaren, Vasilij III (1479-1533), och satt sedan tre år i fångenskap. Med hjälp av Kristian II:s svåger, Karl V kunde han 1529 åter bli fri. Han gick därefter i kejserlig krigstjänst, där han dock snart blev skjuten framför Florens murar, år 1530, när Karls kejserliga armé belägrade nämnda stad.

Sören Norby gifte sig aldrig - men enligt sägner skall han ha haft flera barn som tagit hans namn, Norby. Peder Svart omtalar i sin Gustav Vasakrönika, att då Berend von Melen 1524 sändes till Gotland, "satte han i dagh medh Söffrin, drack gestebodh och pancketeradhe och stod fadder åt ett hans barn". En Olof Norby lär ha uppfostrats av den danske kungen, Kristian II, Leonard Norby skall ha varit Gustav Vasas fånge på Kalmar slott 1525 och Bernt Norby blivit bofast på Gotland.

Källor
Inlagd 2005-10-23 | Uppdaterad 2017-10-10