Axel Oxenstierna

Titel:
Greve av Södermöre, friherre till Kimito, herre till Fiholm och Tidö.
Rikskansler, grundade postverket
Adel:
Grevliga ätten nr 4 - Oxenstierna af Södermöre. Grevlig 1645. Utdöd 1706
Levde:
1583 - 1654 (71 år)
Axel Oxenstierna - målad av David Beck

Historia:

Axel Oxenstierna föddes den 16 juni 1583 på Fånö i Uppland som son till friherren Gustaf Gabrielsson Oxenstierna (1551-1597) och Barbro Bielke. På hösten 1584, vid lite över ett års ålder, följde han med sin far över Östersjön till Revals slott, där hans far blivit ståthållare. Han levde där sina fyra första år. 1588 var de åter hemma på sitt gods Fånö vid Mälaren.

Tillsammans med sina bröder Krister och Gabriel, fick han undervisning av Isac Rothovius (1572-1652) (som senare blev biskop i Åbo) och efter att deras far avlidit 1597, och under Rothovius ledning, reste de utomlands för att fullborda sina studier vid de förnämsta högskolorna: Wittenberg, Jena och Rostock. Hans studerade i huvudsak teologi, latin och tyska.

Tjugo år gammal (1603) var han åter tillbaka i Sverige och blev då utnämnd till kammarjunkare hos kung Karl IX. Tre år senare (1606) fick han i uppdrag att åka till Mecklenburg för att föra en giftemålsavhandling för Karl IX:s systerdotter, men troligen förenad med andra uppdrag också.

Under sin frånvaro utnämndes han till riksråd, och när han kom tillbaka från Mecklenburg 1606 var han, trots sin unga ålder (23 år), en av Karl IX:s mest betydande män. Han fick nu viktiga uppdrag, det ena efter det andra.
Den 5 juni 1608, gifte han sig med Anna Åkesdotter Bååt (1579-1649), som han fick elva barn med, sex söner och fem döttrar. En av döttrarna hette Kristina, och hon kom att gifta sig med fältmarskalken Gustaf Horn. Genom Oxenstiernas äktenskap med Bååt, blev han också ägare till Tidö slott. 1609 sändes han och hovkansler Nils Chesnecopherus till Reval för att på Karl IX:s vägnar ta emot estländska ridderskapet och staden Revals hyllning.

Oxenstiernas palats - bild från Suecia Antiqua et Hodierna - fotograf Marcus Andrae, Kungliga biblioteket Efter Karl IX:s död på hösten 1611 - och enligt hans testamente, blev Oxenstierna vald till en av de som skulle ingå i Gustav Adolfs förmyndarregering. Och redan i december samma år fungerade han som rikskansler vid riksdagen i Nyköping. Formellt utnämndes han dock först den 6 januari 1612, sedan Gustav Adolf själv tillträtt regeringen. Han var med och organiserade, ordnade och kontrollerade verksamheten, bland annat i utrikes angelägenheter, i justitieförvaltningen, krigsmakten både till lands och sjöss, rikets finanser, civilförvaltningen, kyrkan, universitetens och skolornas styrelse.

År 1612 reste han till fredsförhandlingarna i Knäred där han den 18 januari 1613 undertecknade freden. För detta belönades han den 17 april samma år med att bli häradshövding i Snevringe härad i Västmanland, och den 5 februari året därpå fick han även Kimito i Finland som friherreskap. Hösten 1620 var även han i Berlin och avslutade äktenskapsdiskussionerna för Gustav Adolf och Maria Eleonora.

Under kungens fälttåg 1621 var Oxenstierna den ledande mannen i regeringen. Och det var säkert på Axels uppmaning som kungen tog in hans bror Gabriel Oxenstierna och hans kusin Gabriel Bengtsson Oxenstierna i regeringen. En av Axels uppgifter som rikskansler var att skaffa fram förnödenheter till kriget såsom manskap, pengar och varor såväl till armén som till flottan. Hans förträffliga skicklighet i denna sak gjorde att Gustav Adolf tog med honom på fälttåget till Livland 1622, där han fick sitt boställe i Riga med uppgift att sörja för Rigas försvar, och även för arméns behov. Som belöning för detta fick Oxenstierna senare (aug. 1622) hela biskopsdömet Wenden och de fyra slotten som låg där.

Axel Oxenstierna Oxenstierna fick alla möjliga uppdrag av kungen - vilka han alltid utförde till full belåtenhet. Efter att Gustav Adolf stupat i Lützen 1632, och hans dotter Kristina blev drottning, var Oxenstierna även med i hennes förmyndarregering, vilket ofta kallades Axel Oxenstiernas regering, och detta med goda skäl.
Hans inflytande, och överlägsna klokhet, var så stort att ingen kunde ta det ifrån honom. I utrikesaffärer var hans ord allrådande. Genom en fullmakt från den 12 januari 1633 hade han redan utnämnts till Sveriges fullmyndige legat i Tyskland och var som sådan oinskränkt härskare över det betydande område som Sveriges armé erövrat där. Ingen enskild svensk har förr eller senare ägt en sådan makt. Han anses därför vara Sveriges, historiskt sett, största statsman.

Han insjuknade i rådkammaren och fördes därifrån till sin dödsbädd där han dog den 28 augusti 1654, 71 år gammal. Han ligger begravd i Jäders kyrka i Södermanland.
Bilden på Oxenstiernas palats är tagen från Suecia Antiqua et Hodierna av Erik Dahlbergh och porträttet av honom är målat av David Beck

Inlagd 2004-10-06 | Uppdaterad 2007-06-01
Källor
* Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL), cd-skiva, band 28
» riksarkivet.se
» adelsvapen.com