Fridtjof Nansen

Titel:
Polarforskare, diplomat, professor. Fick Nobels fredspris 1922
Levde:
1861 - 1930 (68 år)
Fritdjof Nansen

Historia:

Fridtjof Nansen föddes på gården "Store Fröen" i Västra Aker i närheten av Oslo, Norge, den 10 oktober 1861 som son till advokaten Baldur Fridtjof Nansen (1817-1885) och baronessan Adelaide Wedel Jarlsberg (1821-1877).

Redan som liten visade Nansen en ovanlig skicklighet i all slags idrott, och tidigt vaknade lusten för naturforskning. När han blev student (1880) valde han zoologi till sitt huvudämne. Redan tjugotvå år gammal (1882) gjorde han sin första ishavsfärd med ett sälfångstfartyg som hette "Viking". Resan gick till grannskapet av Jan Mayen och Danmarks sund. Vid hemkomsten blev han konservator vid Bergens museum, och han publicerade en del avhandlingar där han lade fram en serie nya iakttagelser och synpunkter i komparativ anatomi och biologi. Studierna avbröts av utländska resor – bland annat vistades han en del av 1886 vid biologiska stationen i Neapel, samt inländska fotvandringar och skidfärder i rent träningssyfte. Redan under det korta uppehållet i Danmarks sund (1882) växte tanken om en expedition till Grönland fram. Drömmen blev ännu starkare efter Adolf Erik Nordenskiölds expedition till Grönland 1883. Visionen var att åka skidor tvärs över Grönlands inlandsis. Expeditionen kom inte iväg förrän i juli 1888 och med på färden var bland annat Otto Sverdrup. Han lyckades med det annorlunda och farliga äventyret och när han kom hem till Norge igen var han en känd man.

NansenDen 24 juni 1893 startade han en expedition till Nordpolen med fartyget Fram, en resa som skulle ta tre år. Skeppet följde Sibiriens kust österut och i september frös skeppet fast i isen, och blev långsamt fört framåt av drivisen. I mars 1895 lämnade Nansen, tillsammans med en annan, fartyget för att försöka nå Nordpolen. Bägge blev tvungna att övervintra på isen med hjälp av valross- och isbjörnkött. Den 7 april nådde de den nordligaste punkten som någon människa hade varit på den tiden.

Förutom att vara en polarforskare var Nansen även professor i zoologi och oceanografi vid "Det kungliga Frederiks universitet" (nu universitetet i Oslo). Han var också aktiv i det politiska livet och något som engagerade honom mycket var de små nationernas rätt till att föra en självständig politik. I unionsupplösningen 1905 spelade han en central roll och efter upplösningen var han Norges första ambassadör i London åren 1906-1908. Det sägs att han dock inte trivdes som diplomat utan tyckte bäst om att göra saker och ting på sitt eget sätt och helst hålla sig lite bakom kulisserna. Han gjorde stora insatser som hjälparbetare och humanist och medan han ännu levde hyllades han på grund av sina lysande insatser för att hjälpa människor i nöd. Efter första världskriget var han funktionär i Nationernas förbund och ansvarig för flyktingsfrågorna. Han fick tillstånd att utföra pass, det så kallade Nansen-passet, så att flyktingarna kunde få resa hem till sina länder. Han sägs på detta sätt ha hjälpt cirka 450 000 krigsfångar med mat och kläder. Varken före eller efter Nansen-passet har en enskild person haft lov att utställa giltiga pass. För sitt arbete där fick han Nobels fredspris 1922.

Nansen dog den 13 maj 1930, 68 år gammal, och begravdes på Norges nationaldag, den 17 maj. Nansen är – förutom de norska kungarna – den mest avbildade personen på de norska frimärkena. Han förekommer även på andra frimärken i andra länder.

Källor

Inlagd 2005-12-31 | Uppdaterad 2017-11-01