Adolph Fredric Munck af Fulkila

Titel:
Kammarpage, hovstallmästare, friherre, greve, landshövding
Adel/ätt:
Grevliga ätten Munck nr 103. Friherrlig 1778. Grevlig 1788. Utdöd 1831
Levde:
1749 - 1831 (82 år)
Adolph Fredric Munck af Fulkila

Historia:

Adolph Fredric Munck af Fulkila föddes den 28 april 1749 i Savolax i Finland (som då tillhörde Sverige) som son till överstelöjtnant Anders Erik Munck och Hedvig Juliana Wright.

Hans föräldrar var så fattiga att när han 1765 blev antagen som page vid hovet i Stockholm ansågs detta som en oerhörd stor tur. Två år senare anställdes han som kammarpage hos Gustav III som för hans raska väsen och hurtiga utseende gjorde att han blev kungens gunstling och 1771 gjorde honom till kornett vid livdragonerna och året därpå till första kammarpage. 1775 blev han ryttmästare vid adelsfanan, 1776 sekundmajor, 1777 till förste hovstallmästare och 1778 upphöjdes han i friherrligt stånd. Han fick då ståthållarskapet över Drottningholms slott och län och även Svartsjö län.

1782 utnämndes han till överstelöjtnant vid adelsfanan, men fem år senare tog han avsked från regementet, och blev året därpå istället landshövding över Uppsala län och president i kammarrevisionen. 1789 blev han även greve. Han inkallades också i regeringen under kungens frånvaro 1789-1790, och fick då också serafimerorden. Då dessa ynnestbevis inte kunde förklaras av hans personliga egenskaper eller kunskaper, sökte man förklaringen från andra håll, och man gissade till och med på förbindelser av den mer hemlighetsfulla arten…

Han var också den som 1775 hjälpte Gustav III och hans fru Sofia Magdalena att återfå det avbrutna äktenskapliga samlivet, och det påstås tom. att han själv skulle vara far till Gustav (IV) Adolf som drottningen födde 1778…

Adolphs girighet, njutningslystnad och fåfänga var en av hans mest utpräglade egenskaper.

Vid utbrottet av Gustav III:s ryska krig hade kungen låtit tillverka falska ryska guldmynt som skulle spridas i Ryssland. Detta visste Adolph om och han lät då tillverka falska så kallade "fahnehjelmare", och påstod att detta var kungens order. När dessa prånglats ut i Finland upptäcktes detta och man angav honom. Han nekade emellertid inför kungen, som inte hann slutföra saken innan han blev skjuten på maskeradbalen.

Hertig Karl (XIII) ville inte ge honom laga straff, utan lät honom i egenhändig skrift avsäga sig sina ämbeten, grevetiteln och ordenstecken. Han fick i alla fall en "pension" och hade från år 1800 till Gustav IV Adolfs avsättning år 1809 ett årligt underhåll på 1000 holländska dukater.
Efter att han lämnat landet ändrade han sitt namn till Menck, och blev 1816 greve i hertigdömet Massa-Carrara där han dog den 18 juli 1831, 82 år gammal och ogift.

Källor
Inlagd 2004-10-19 | Uppdaterad 2017-10-25