Nils Rosén von Rosenstein

Levde: 1706-1773 (67 år)
Titel: Läkare - kallad "svenska pediatrikens anfader"
Adel/ätt: Adliga ätten Rosén von Rosenstein. Adlad 1762
Far: Erik Rosenius (1667-1738)
Mor: Anna Wekander (1684-1758)

Nils Rosén von Rosenstein

Biografi
Nils Rosén föddes den 11 (12) februari 1706 som son till prästen Erik Rosenius (39) och Anna Wekander (22).

När Rosén föddes, som andra barnet i en syskonskara på nio, tjänstgjorde hans far som bataljonspräst vid Älvsborgs regemente och familjen bodde på bataljonspredikantbostället i Tokarp i Blidsbergs pastorat i närheten av Ulricehamn. Troligen föddes dock Rosén hemma hos sin mormor Sigrid Buthelia på Sexdrega prästgård i Västergötland, där hans mor Anna växt upp.

Utbildning
År 1709 flyttade familjen till Sexdrega efter det att fadern blivit utnämnd till kyrkoherde där. Fadern drev även en privatskola där Rosén och hans bröder inklusive andra barn gick. Undervisningen fortsatte sedan vid Göteborgs gymnasium (1719) där han studerade teologi, klassiska språk, historia, logik, fysik och matematik. Den 13 augusti 1723 skrevs han in på universitetet i Lund där han förmodligen stannade i närmare två år. Info om hans studier där är dock knapphändiga men han skall i alla fall ha studerat dogmatik (ungf. tros- och livsåskådningsvetenskap), romersk vältalighet och förutom detta ha deltagit i föreläsningar om astronomi och matematik. Det är mycket som talar för att det var under Lundatiden som intresset för att bedriva medicinska studier väcktes på allvar, något som Rosén länge höll hemligt för sin far, som bestämt att sonen skulle välja den teologiska banan. En viktig inspirationskälla för de medicinska studierna sägs filosofiprofessorn och rektorn för Lunds universitet Andreas Rydelius ha varit. Även den medicin- och naturvetenskapligt kunnige Kilian Stobæus lär ha inspirerat Rosén.

Nils Rosén von Rosenstein

Informator
Åren 1725-1728 arbetade han som informator i Stockholm för regeringsrådet Olof Sandbergs tre söner samtidigt som han åren 1727-1728 studerade vid Uppsala universitet. För att tjäna extra pengar utförde han även skriv- och översättningsarbeten åt olika bokhandlare i Stockholm. Våren 1727 bedrev han också studier i matematik i Uppsala för Anders Celsius. En bevarad litteraturförteckning från Stockholmsåren vittnar om en stor kännedom om den samtida medicinska, naturvetenskapliga och moralfilosofiska litteraturen.

Kungligt stipendium
Våren 1728 ansökte han adjunkturen i medicin vid Uppsala universitet. För att kunna få tjänsten var han dock tvungen att avlägga ett disputationsprov, vilket han gjorde i maj samma år med avhandlingen "De usu methodi mechanicae in medicina". Ytterligare en förutsättning för att få adjunkturen var att han kompletterade sin utbildning med en utrikes studieresa och dessutom förvärvade medicine doktorsgraden utomlands. 18 oktober 1728 skrev han därför in sig vid universitetet i Halle. Månaden efter, den 4 november, fick han adjunkturen i Sverige, men fortsatte att studera i Tyskland. Han fick ett kungligt stipendium på två år och tjänstledigt från adjunkturen med bibehållen lön. Han var utomlands i tre år och förutom studier omfattade resan besök vid tyska, franska och holländska universitet samt ett längre uppehåll i Schweiz. Den 30 november 1730 skrev han in sig vid universitetet i Harderwijk, Nederländerna, där han försvarade sin avhandling De historiis morborum rite consignandis varefter han promoverades till medicine doktor varpå resan hem inleddes.

I mars 1731 var han tillbaka i Uppsala där han började föreläsa i anatomi och botanik. Hösten 1731 höll han en offentlig obduktion i den anatomiska teatern i kupolen ovanpå universitetshuset Gustavianum. Under en intensiv period förekom dagliga dissektionsövningar på både djur- och människolik och ibland även vivisektioner (experiment på levande djur). Med tiden avtog intresset eftersom det var svårt att skaffa obduktionsmaterial.
Under vår- och sommarsäsongen 1732 tjänstgjorde han som läkare på Viksbergs brunn söder om Stockholm där han kom i personlig kontakt med Fredrik I, som var där för att försöka kurera sig mot “frossan”.

Äktenskap
År 1834 gifte sig Nils (28) med Anna Christina Hermansson (16) och de fick barnen:
1) Anna Margareta (1736-1772) (gif med Samuel Aurivillius som var professor i anatomi)
2) Johanna Maria (1752-1756)
3) Nils von Rosenstein (1752-1824) som blev landshövding.

År 1736 publicerade han en lärobok i anatomi på svenska, 'Compendium anatomicum' där viktig information om de senaste fysiologiska, patologiska och terapeutiska rönen beskrevs. För att få pengar till att trycka boken skrev han till landets biskopar och bad dem skaffa prenumeranter till boken.

Nils Rosén von Rosenstein

Kunglig livmedikus
Efter att några år tidigare framgångsrikt ha behandlat kungen när denne blivit sjuk på genomresa i Uppsala, utnämndes han 1735 till kunglig livmedikus utan lön. Fem år senare (1740) tillträdde han professuren i Uppsala efter Olof Rudbeck som avlidit samma år. Han fick då ansvaret för anatomi, fysiologi, patologi och terapi samt hade överinseendet över det akademiska undervisningssjukhuset. Något av det första han gjorde var att återupprätta sjukhuset, där verksamheten legat nere en längre tid. De gamla byggnaderna reparerades och byggdes till och ny utrustning skaffades, en budget över utgifter för de sjukas vård och för personalen lades upp och undervisningen omorganiserades. Det egentliga sjukhuset var avsett för de fattiga sjuka och rymde ett blygsamt antal sängplatser, förmodligen inte mer än åtta bäddar. För utvecklingen av den kliniska undervisningen var detta dock ett betydelsefullt steg. Här höll Rosén sina föreläsningar, tog emot patienter som han hade nytta av i sin undervisning, handledde studenterna, höll journaler och offentliggjorde medicinska rön. Därtill bedrevs regelbunden poliklinisk undervisning på en mottagning i samma hus, som också rymde en anatomisk preparatsamling samt en lokal för privata konferenser.

Kunglig arkiater
År 1746 utnämndes han till kunglig arkiater (överläkare) med en årlig pension på 3 000 daler efter att han närvarat vid kronprins Gustavs födelse och sedan framgångsrikt kurerat den nyfödde. Snart kallades han till hovet så fort någon var dålig eller behövde medicinska råd.

En stor personlig triumf för Rosén blev det också den dag då alla de kungliga barnen under hans överinseende framgångsrikt ympades mot smittkoppor, vilket gav honom en nationalbelöning på 100 000 daler.

Privatpraktik i Stockholm
Vid sidan av professuren drev han en alltmer omfattande privatpraktik i Stockholm. 1756 begärde han att få byta tjänst med sin svärson, Uppsala universitets bibliotekarie Samuel Aurivillius vilket han fick. Han fick sedan avsked från bibliotekarietjänsten med bibehållen lön redan året efter och bodde sedan huvudsakligen i Stockholm eller på Hessle gård sydväst om Uppsala, som hans hustru hade fått i farsarv, sysselsatt med en omfattande privat praktik och med uppdraget som kunglig livmedikus. I början av 1760-talet var uppståndelsen stor efter att han ordinerat en kur på den västmanländska brunnsorten Loka för Adolf Fredrik som drabbats av en svår huvudvärk. Vistelsen på kurorten blev en stor framgång för Rosén eftersom kungen blev frisk.

Den 17 augusti 1762 adlades Rosén (56) och fick då namnet Rosén von Rosenstein.

Vetenskapsakademien
Rosén bidrog även med skrifter till Vetenskapsakademien, bland annat om fläcktyfus som härjat i Uppsala 1742-1743 samt några rön om masksjukdomar som var ett stort problem orsakat av tidens dåliga hygien. Inälvsmaskarnas zoologi var ännu oklar, men olika tolkningar fanns. Rosén trodde, precis som Linné och andra forskare, att maskarnas “frön” kom in i kroppen genom föda och dryck. Behandlingen gick ut på att försöka driva ut masken genom att ge den sjuke "purgermedel" (laxermedel) och därefter mängder av kallt källvatten att dricka. En annan sjukdom som han försökte kurera var "frossan" (malaria) som han behandlade med kinabark.

Underrättelser om barnsjukdomar och deras bote-medel

Skrift om barnsjukdomar
Tabellverkets siffror visade en skrämmande hög dödlighet bland barn, mellan 20 och 30 procent av alla spädbarn dog under sitt första levnadsår. Därför blev Rosén ombedd av Vetenskapsakademien att publicera en skrift om barnsjukdomar. Det var den skriften som Rosén blev mest känd för: 'Underrättelser om barnsjukdomar och deras bote-medel' som kom ut 1764. Den beskrev såväl barnavård, barnmat, amning och hur sjukdomar skulle förhindras eller behandlas. I boken propagerar han för en ympningsmetod som innebar att man gjorde en rispa i huden och på den la en tråd som doppats i smittkoppsvar, vilket resulterade i en lokal reaktion i form av en koppa som gav immunitet. Även om metoden var förenad med stora risker (den ympade kunde sprida smittkoppssmitta till andra personer i omgivningen, eller insjukna i regelrätta koppor och själv dö) var den ändå framgångsrik. Boken kom ut i flera svenska upplagor och översattes till åtta språk före 1800. Störst framgång nådde den i Tyskland.

Rosén var inte ensam om att propagera för ympningen men med sin höga status, där den framgångsrika ympningen av kungafamiljens barn spelade en viktig roll, anses han ha bidragit till att dessa åsikter vann både läkarkårens och allmänhetens förtroende.

Året efter (1765) gav han ut 'Hus- och rese-apotek' som kom till på uppdrag av drottning Lovisa Ulrika och som vände sig direkt till ståndspersoner och hade till syfte att upplysa om läkemedlen och på så sätt förhindra kvacksalvares inflytande. Han beskrev ett stort urval av medikamenter och angav mot vilka sjukdomar de skulle intas och hur de skulle doseras eller appliceras. Flera av produkterna, vilkas beskrivningar var hämtade från tidens farmakopéer, bar namn efter kända läkare, också efter honom själv som till exempel Roséns droppar, som ordinerades mot rethosta. Även detta verk utgavs flera gånger och fick stor framgång i Tyskland.

Sedan 1730-talet plågades Rosén av njurstensanfall och senare även av ledgångsreumatism. Besvären tilltog med åldern och efter flera års sjukdom avled Nils (67) i Uppsala den 16 juli 1773 i samband med ett besök där. Han ligger begravd i Uppsala domkyrka.

Skrifter:
• Compendium anatomicum (1736)
• Om en opartisk och förnuftig medici göromål (1746)
• Underrättelser om barnsjukdomar och deras göromål (1764)
• Hus- och reseapotek (1765)
• Avhandling om gikt och stenpassion (1772)
• Om pesten (1772)

Dela

swishikon Stöd historiesajten! swishikon

Inlagd 2006-11-03 | Uppdaterad 2020-11-29

Samtida händelser 1706 - 1773
1713 Kalabaliken i Bender
1715 Nödmynt börjar tillverkas (sv)
1718 Karl XII stupar i Halden, Norge
1718 Puckle uppfinner maskingeväret
1720 Fredrik I blir svensk kung
1721 Ryska flottan härjar Norrlands kust
1725 Missväxt i stora delar av landet
1726 Bönemöten i hemmen förbjuds
1730 Glasögonbågarna uppfinns
1731 Ostindiska kompaniet bildas
1734 Stympning avskaffas som straff
1734 Bouppteckningar blir lag i Sverige
1739 Vetenskapsakademien grundas
1740 Bellman föds i Stockholm
1741-1743 Hattarnas ryska krig
1743 Stora daldansen utspelar sig
1749 Modern befolkningsstatistik införs
1751 Fredrik I dör, Adolf Fredrik blir kung
1752 Serafimerlasarettet invigs (Sthlm)
1753 Den gregorianska kalendern införs
1755 Cajsa Wargs kokbok kommer ut
1757 Storskifte införs i Sverige
1757 Kaffeförbud införs i landet
1757-1763 Pommerska kriget pågår
1760 Sverige har 1 925 000 invånare
1765 Mösspartiet tar makten i Sverige
1767 Sverige har 2 009 696 invånare
1769 Kaffeförbudet från 1757 hävs
1771 Adolf Fredrik dör
1771 Gustav III blir kung
1772 Gustav III:s statskupp

Källor
Böcker:
• Svenska män och kvinnor (Bonniers förlag)
• Svenskt biografiskt lexikon (SBL)
• Här vilar berömda svenskar (Åstrand)

Hemsidor:
» adelsvapen.com
» övre stora bilden
» nedre bilden

Mer historia

swishikon Stöd historiesajten! swishikon