Carl Gustaf af Leopold

Titel:
Skald, författare, ledamot av svenska akademien
Levde:
1756 - 1829 (73 år)
Carl Gustaf af Leopold

Historia:

Carl Gustaf af Leopold föddes 1756 i Stockholm (har sett både april och november som födelsemånad). Föräldrarna var tullförvaltaren Carl Adam Leopold och Märta Kristina Hobel. Kort efter födelsen flyttade familjen till Norrköping.

Han sattes i skola i Söderköping, och därefter till gymnasiet i Linköping. Som gymnasist fick han fjorton år gammal (1770) i Norrköping hålla ett tal på vers, till kronprins Gustav (III) födelsedag, vilket sedan trycktes.
Sjutton år gammal (1773) började han studera i Uppsala men lämnade universitetet mot slutet av 1774 för att börja som informator hos hovmarskalken greve Douglas på Stjärnorp. 1777 var han åter tillbaka i Uppsala, där han snart gjorde sig känd som skald. Men ett av hans första arbeten Skaldebrev till Adjuncten G i Norrköping (1777) väckte genom sin oanständiga ton de lärda männens missnöje och orsakade att han fick sig en tillsägelse inför konsistoriet.

Sin status som skald fick han genom sitt Ode över kronprinsens ( Gustav Adolfs) födelse 1778 vilket hälsades med stort bifall. Johan Henric Kellgren i "Stockholmsposten" utsatte den för en hård detaljkritik vilket orsakade en lång tvist mellan Kellgren och Leopold. Senare blev de dock vänner och Leopold ingick som medarbetare i Kellgrens tidning, där de bägge förenade sina vapen mot deras gemensamme fiende Thomas Thorild.

Av ekonomiska skäl reste han till Greifswald i Svenska Pommern år 1780, där han efter avlagt disputationsprov 1781 blev filosofi magister och 1782 docent i lärdomshistoria. Efter det blev han utnämnd till vice bibliotekarie vid Stralsunds stadsbibliotek i Mecklenburg-Vorpommern. 1785 var han åter tillbaka i Uppsala där han blev Lideniansk bibliotekarie.

Gustav III anställde honom 1786 till sin biträdande sekreterare och gav honom bostad på slottet. Kungen betalade också alla hans räkningar. I juni 1786 valdes han till ledamot av Svenska akademin, och 1787 blev han bibliotekarie vid Drottningholms bibliotek och året därefter blev han kungens handsekreterare. Så länge kungen levde fick han dock inga titlar, lika lite som de andra snillena som omgav kungen. Utan det var först efter kungens död 1792 som han utnämndes till kansliråd 1799, upphöjdes i adligt stånd 1809 med namn af Leopold och fick titeln av statssekreterare 1818.

Efter Kellgrens tidiga död (1795) intog Leopold hans "skaldetron" och blev den som utövade det största inflytandet på diktkonsten och den andliga odlingen i landet. Leopold är jämte Kellgren den tidevarvets mest representative författare och även representant för "upplysningstidevarvet". Detta beror bland annat på mångsidigheten i hans skriftställarskap, på hans kunskapsrikedom och lärdom, samt hans långa verksamhetstid. Till hans förnämsta verk hör hans bägge skrifter Oden och Virginia och hans översättning av Pirons komedi Metromanien. Han har även skrivit en mängd lyriska stycken som ode över begäret till ett odödligt namn och Häfdernas röst, Det slutande århundradet, Religionen m.fl. och politiska sånger som Sång över sjösegern vid Hogland och Förtjensten, Predikaren, fabler, epigram och poetiska berättelser. Den Svenska skildringen Eglé och Annette, Den vackra bedjerskan, Sagan om byxorna, Mina nya rum med flera skaldebrev.

På sin ålderdom förlorade han synen och tillbringade de sista sju åren i fullkomligt mörker. Det han sysselsatte sig med då var att delta i aftoncirklar, i vilka det deltog personer från olika stånd och med olika åsikter som diskuterade litteratur och politik. Hans hustru Sara Petronella Fehman, som han varit gift med sedan 1790, dog i maj 1829, och själv dog han i 9 november samma år, 73 år gammal.

Källor
Inlagd 2004-10-21 | Uppdaterad 2017-10-25