| §1 Går någor med berådde mode, at skada giöra, hem til annan, i thes gård, eller hus, ehwad the stå inom, eller utom gård, och han them sielf äger, eller hafwer lof eller lego för sig, eller går han i annars farkost eller skiep, ware sig hyrdt, lånt eller egit,, och dräper ther bondan sielf, hans folk, eller gäst, tå skal han, som thet giorde, och alle the, med honom i samma wilja och gierning woro, mista högra hand och lifwet. Giör han annan skada, med sår, blånad, eller blodwite, plichte för edsöresbrott, som framdeles sägs. Samma lag ware om then, som i lika upsåt öfwerfaller någon på wäg eller gato, och honom förföljer i annars mans hus, gård eller farkost, tit han sin undanflycht tager, och ther skada å honom giör, eller kastar, eller skiuter efter honom, så at thet träffar, sedan han i gård, hus eller farkost kommen är. |
| §2 Giöres ingen skada i gård, hus eller farkost, utan warder man dragen, eller drifwen therut med wåld, och sker sedan å honom sådan gierning; ware lag samma. |
| §3 Löper then, som hemma är, ur hus, gård eller farkost, tå han ther beskydd hafwa kan, och får skada; eller får then skada, som sitt beskydd ther söka wil, förr än han thit kommer, tå är ej edsöre brutit. |
| §4 Nu går en eller flere, hem til annan, och wilja honom, eller them, som i hans gård äro, skada giöra, äntå at the ej gitta; böte tå hwar för sig fyratijo daler för hemgång. Slå the ock något sönder, eller förderfwa; gälden skadan åter. |
| §5 Nu kommer man til annan i hans hus, gård eller farkost, och sker slagsmål them emellan af bråd skilnad; ther är ej edsöre eller hemfrid bruten; utan så är, at han går bort wred, och kommer sedan åter med fullt upsåt at skada giöra, och thet fullbordar; pröfwe doch Domaren af tid och omständigheter, om thet under then bråda skilnad räknas må. |
| §6 Kastar någor in i annars mans hus, gård eller farkost, sten, stång, eller annat, at thermed skada giöra; böte fem daler. Kommer sår theraf; böte dubbelt, och thertil för såramålet, som lag säger. |
| §7 Hwar som griper, bastar eller binder någon oförwunnen, utan uppenbar missgierning, ther han må gripas och hächtas före; then hafwer brutit edsöre. Tager man annan med wåld utur egit, eller annars hus, eller af gato, wäg eller annorstädes, och förer bort emot hans wilja, i fängelse, eller til annan ort; ware lag samma, äntå at han ingen annan skada giorde. |
| §8 Pinar man någon, at thermed twinga honom til bekännelse i någon sak; tå är ock edsöre brutit, och plichte han thesutan dubbelt för såramålet, ther sådant theri kommer. |
| §9 Rånar man, och med fullt wåld tager af annan, i hans hus, gård, skiep, å gato, eller å wäg, något, hwad thet helst wara kan, mer eller mindre; miste lif sitt. |
| §10 Går man i annars trägård, som stängd är, och tager frucht med wåld, och wilja ägaren eller hion hans thet wärja; kommer tå slag them emellan, och sker å ägaren, eller hans hion, sår, blånad eller blodwite, ther är edsöre brutit. Få the annan skada; ligge i tweböte, och för hemfridsbrottet bötes fyratijo daler, som förr är sagdt. Sker dråp; miste högra hand och lif sitt. |
| §11 Nu kan någor af ondsko, eller af sielfswåld och öfwermod, hugga neder, förderfwa, eller å hwarjehanda sätt onyttiga giöra, annars mans fruchtbärande trä, eller sådana, som wid thes gård til prydnad planterade äro; rätte up skadan efter mätismanna ordom, och böte för wåldswärkan å hwart trä tijo daler. |
| §12 Rifwer man, utan rätta nöd, med wåld neder, eller förderfwar annars mans bygnad eller plank; böte tiugu daler, och för gärdesgård tijo daler, gälde ock skadan åter. Bryter eller rifwer man annorledes; böte, som i Bygninga Balken urskildt är. |
| §13 Går man af berådde mode och giör skada å bonda, eller hans hion, tå the arbeta å åker, äng, eller andra thes ägor, eller drifwer man någon ifrån sin teg och ägodel, å annars mans, och giör honom ther skada; böte fyratijo daler för wåldet, och ligge såramålet i tweböte. Hugger man med wåld sönder, eller förderfwar annars åkerredskap, fiskeredskap, eller annan redskap, som til hans arbete hörer; böte tiugu daler, och åter skadan. |
| §14 Nu hafwer man annars mans fä ur åker eller äng intagit, och kommer then, som fä äger, och tager thet åter med wåld; böte tiugu daler Tager han thet lönliga bort; böte, som i Bygninga Balken sagdt är. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 230-234
Mer historia
Stöd historiesajten!