Indelningsverket






Innan Karl XI införde indelningsverket fick man tag på krigsfolk genom utskrivningar som gick till så att var tionde man av den krigsdugliga manliga befolkningen togs ut till krigstjänst. Utskrivningen ansågs som en skyldighet för bondebefolkningen, precis som skyldigheten de hade att betala skatt.

Karl XI införde dock ett nytt system som kom att kallas för indelningsverket som lade grunden för den militära administrationen och som kom att bestå i över tvåhundra år.

I stället för utskrivningar fick varje landskap förbinda sig att hålla ett visst antal fotsoldater. Jordbrukarna indelades i rotar och varje rote skulle alltid ha en fast anställd soldat. I en så kallad rote kunde det ingå tre till fyra mindre gårdar som alltså skulle hålla en soldat med ett torp samt med utrustning. Till torpet skulle det även finnas en tillhörande jordlott som soldaten, med fru och barn, kunde bruka och försörja sig på under fredstid. När sedan mannen gick ut krig, och kanske var borta i flera år var det frun som fick sköta allt på torpet samt bruka jorden.

Den så kallade "ständiga roteringen" utgick från alla slags hemman såsom kronohemman, frälsehemman och skattehemman, med undantag för adliga säterier. Varje soldat fick ett nummer och ett soldatnamn, de kunde heta allt från Skytt, Hård, Rask, Dolk, Tapper och Frisk eller något liknande. När sedan en soldat stupat i något krig eller avlidit av naturliga orsaker och en ny soldat flyttade in i en soldattorpet fick den nya samma nummer och namn som den som bott i torpet före honom. Namn och nummer gick alltså i arv från ena soldaten till dennes efterträdare, även fast de inte var släkt på något sätt.

Soldatens förmåner bestod i "legan", som från början bestod i hundra daler kopparmynt som kronan årligen betalade ut som "hyra" för soldatens tjänster. Utöver legan fick soldaten även en årlig lön, som från början var 35 daler och sedan tillkom alltså soldattorpet med en liten jordplätt. Det fanns en massa förordningar om hur soldattorpet skulle se ut, och de första modellerna ritades inte mindre än av den berömda arkitekten Erik Dahlberg.

Soldatens kläder förvarades hos rotehållaren i en rotekista som endast rotehållaren hade nyckel till medans musköten skulle finnas i soldattorpet. Soldaten hade tillåtelse att använda musköten till jakt och till att skjuta bröllopssaluter. Soldatens status var lite högre än en vanlig torpare, vilket gjorde att han alltid blev inbjuden till fester, begravningar och bröllop. Om soldaten överlevde kriget och fick avsked i aktiv tjänst fick han nästan alltid ett annat jobb, som till exempel orgeltrampare, kyrkstöt (en person som med en pinne går och väcker folk som somnat under gudstjänsten) eller till och med byskollärare.

När indelningsverket blivit väl förankrad och en fast institution i landet hade Sverige en stark och stridsberedd fältarmé även i fredstid.

På samma sätt var det ordnat för båtsmännen medans rytteriet hade ett annat system. De jordbrukare som tog på sig att hålla en ryttare med torp och utrustning, ett så kallat rusthåll, fick en viss skattesänkning.
Indelningsverket försvann inte förrän in på 1900-talet.

Inlagd 2017-12-13 | Uppdaterad 2017-12-13
Källor
* Historia för folkskolan - Ragnar Wirsén (1963)
* Svenska krönikan, vår kulturhistoria (1951)