Ludwig van Beethoven



Levde: 1770 - 1827  (56 år)
Titel:    Kompositör

Ludvig van Beethoven
 Ludwig van Beethoven föddes i  Bonn i Tyskland omkring den 16 december 1770, (han döptes den 17:e) som son till Johann van Beethoven (1740-1792) och Magdalena Keverich van Beethoven (1744-1787).

Hans far Johann var tenorist i kurfurstliga kapellet i Bonn, och alkoholist. Av honom fick han sin första undervisning i musik, men i övrigt försummades hans uppfostran betydligt. Däremot hade han mycken nytta av oboisten Pfeiffers och hovorganisten Neefes musikundervisning, och där även greve Waldstein och familjen Breuning var honom till nytta i både moraliskt och ekonomiskt avseende. Även hovkapellet, där han spelade altfiol, och den framstående operan inverkade på hans konstnärliga utveckling. Genom sitt klaverspel och framför allt sin fantasi väckte han redan tidigt den största beundran.

Vid elva års ålder (1781) gjorde han en konstresa till Holland, 1783 trycktes hans första kompositioner, och 1784, som trettonåring, blev han anställd som andre hovorganist. 1787 fick han tillfälle att resa till Wien och spela för Mozart, vilken då skall ha fällt ett profetiskt yttrande om hans framtid. 1792 bosatte han sig på allvar i Wien, och studerade under Joseph Haydn, Schenk, Albrechtsberger och Salieri. 1795 uppträdde han som tonsättare med tre pianotrior, som snart följdes av nya verk i organisk följd: sonater, kvartetter och symfonier.

Första tiden var han allmänt beundrad endast som virtuos, men snart fann hans djärva skaparsnille allt flera vänner, och trots mycket motstånd nämndes han redan efter andra symfonin ständigt vid sidan av Haydn och Mozart.

Av Beethovens verk kan följande nämnas:
* Sonate Pathétique (1798)
* Månskenssonaten (1801)
* Kreutzersonaten (1802–03)
* Hjältesymfonin”, (1804) symfoni nr 3
* Appassionatan (1805)
* Fidelio (1805) (hans enda opera)
* Ödessymfonin (1804–08) (en av de mest spelade orkesterverken över huvud taget)
* Pastoralsymfonin (1807–08)
* Für Elise (1810) (pianostycke)
* Symfoni nr 7 (1811-1812)
* Symfoni nr 8 (1811-1812)
* Missa solemnis (1823)
* 17 stråkkvartetter
* 32 pianosonater

Han var speciellt omtyckt av vänliga och finbildade aristokrater, umgicks ogenerat i de högsta kretsarna, där man översåg med hans kantigheter, och då han 1809 kallades till kapellmästare i Kassel, förenade sig några av hans välgörare, däribland hans lärjunge ärkehertig Rudolf, att med hjälp av en livränta hålla honom kvar i Wien. Under kongressen 1814 stod han på höjden av sitt anseende och gav "audiens åt furstar", såsom han skämtsamt uttryckte sig. Därefter drog han sig tillbaka i en allt djupare ensamhet.

Beethoven gifte sig aldrig men hade flera förhållanden, bland annat med en elev, grevinnan Giulietta Guicciardi (som han tillägnade Månskenssonaten), och med en gåtfull okänd kvinna, till vilken han adresserade ett berömt brev "till den odödliga älskade".
Hans beslut att överta förmyndarskapet över en brorson vecklade in honom i en förarglig process med dennes mor, och brorsonen själv vållade honom många sorger genom sitt ovärdiga uppförande.

Hans värsta prövning var dock dövheten, som bara blev värre och värre med åren. År 1818 var han helt döv. Han fortsatte dock att skriva musik även efter att han blivit helt döv. Hans karaktär var av naturen ädel och välvillig, strängt moralisk, uppriktig och sanningsenlig, och hans fel, egensinne, misstänksamhet och hänsynslöshet, kan i väsentlig mån tillskrivas hans dövhet och dåliga uppfostran.

En av hans största verk är Nionde symfonin som han också själv tyckte. Han dog den 26 mars 1827 i Wien, 56 år gammal.




Källor


Personen inlagd 2005-02-03 | Uppdaterad 2005-02-03