Frans I av Frankrike

Titel:
Fransk kung 1515-1547 (32 år)
Levde:
1494 - 1547 (52 år)
Francis I - målad av Jean Clouet

Historia:

Frans I av Valois-Angoulême (Francis II, François II) föddes den 12 september 1494 i Cognac i Charente som son till Charles av Angouleme (1459-1496) och Louise av Savoyen (1476-1531).

Vid tjugo års ålder, den 18 maj 1514, gifte han sig med Claude av Valois-Orléans som var dotter till den franske kungen, Ludvig XII och med henne fick han barnen:
1) Louise 1515-1517
2) Charlotte 1516-1524
3) Francois 1518-1536
4) Henrik II 1519-1559
5) Madeleine 1520-1537 - Skots drottning i 6 månader
6) Charles 1522-1545
7) Marguerite 1523-1574

Sju månader efter giftermålet dog Claudes far, (1 januari 1515) och eftersom det inte var lagligt med kvinnlig tronföljd så fick Frans ta över den franska tronen efter svärfadern. Så den 1 januari 1515 blev han Frankrikes kung. Efter tio års giftermål (1524) avled Claude och Frans gifte 1530 om sig med Eleanor av Habsburg. Hon var syster till Karl V och änka efter kung Emanuel den store av Portugal. De fick inga barn.

Ung och ärelysten som han var tog han upp förra kungens anspråk på Milano och han lyckades också besegra de med Maximilian Sforza förbundne schweizarna vid Marignano (13-14 sept. 1515), varpå Milano erövrades. Sforza avstod sina anspråk mot en penningsumma och en pension. Frans lyckades därpå sluta "den eviga freden" med schweizarna i Freiburg i november 1516, där dessa - mot stora penningsummor till olika kantoner - förband sig att inte ta tjänst mot honom i någon av hans besittningar. Han lyckades också ingå förbund med Charles I av Spanien där bägge lovade varandra vänskap – vilket dock snart upphörde då de båda ville ha den tyska kejsarkronan och Charles blev vald. Frans intressen i Italien orsakade senare fyra krig mellan honom och Charles.

Under Frans regeringstid utvecklades Frankrike, bland annat kom den "nya tidens" krigsföringssätt som trängde bort den gamla "riddartiden". Dessutom främjade han i hög grad vetenskap och konst - vilket gav honom namnet "Vetenskapens fader". Han stiftade "College de France", prydde slottet Fontainebleau med konstverk och lät bygga om slottet Louvre i Paris. Även reformationens läror vann insteg i Frankrike. Han tycktes själv till en början följa de nya lärorna, men senare förföljde han dem, möjligen av politiska skäl.
Som militär och politiker var han dock mindre framgångsrik. Han förlorade som sagt titeln "tysk-romersk kejsare" mot Charles, och fortsatte krigen i Italien där han led svåra nederlag. Han blev där även tillfångatagen av Charles V och hölls sedan fången i Madrid tills han tvingades betala stora summor pengar. Han frigavs inte förrän hans bror, kronprinsen Henrik II, utlämnats i utbyte. Väl tillbaka i Frankrike avsade han sig alla löften under förevändningen att de givits under tvång. Den nya gisslan fick köpas loss mot en stor summa pengar.
Det sägs att Frans var öppen och ridderlig, men dock med svag karaktär samt opålitlig och lättsinnig. Han hade också ett utsvävande levnadssätt som satte en fläck på hans namn och som sägs ha bidragit till hans död. Han dog den 31 mars 1547, 52 år gammal, och hans son Henry blev ny fransk kung med namn Henrik II .

Källor
Inlagd 2005-12-29 | Uppdaterad 2005-12-29