Carl Michael Bellman



Levde: 1740 - 1795  (55 år)
Titel:    Svensk skald och hovsekreterare

Carl Michael Bellman
 Carl Michael Bellman föddes i Stockholm den 4 februari 1740 som son till Johan Arndt Bellman och Katarina Hermonia. Bellmans föräldrar var djupt religiösa och han växte upp i en bildad, intelligent omgivning under tonerna från  pietistiska psalmer och under läsning av faderns "Sanna kristendom". Carl Mikael växte upp vid Daurerska huset (hörnet Hornsgatan - nuvarande Bellmansgatan).

Sex år gammal började han i Maria kyrkskola, som han lämnade efter några terminer för att få en egen informator (privatlärare) vilket var vanligt att barn från lite "finare" familjer hade på den tiden. Bellman började tidigt att skriva vers. Som femtonåring skrev han parafraser (omdiktningar) över stycken i Freylinghausens "Geistreiches gesanbuch" (kallad halleska psalmboken), och två år senare skrev han en psalm som trycktes i skriften "Lärda tidningar".

Redan vid sjutton års ålder, 1757, började han dikta sånger som han också publicerade i skriften Lärda Tidningar. Under 1760-talet började han skriva "förvrängda" dryckesvisor bland annat över gamla testamentet. Han smälte samman dryckesvisorna med personer från bibeln, där bland annat gamla testamentets heliga män till exempel kan bli gamla fyllbultar. Han utgår i regel från sanna berättelser men dramatiserar och brer på för att uppnå skojiga effekter. Visorna blev mycket omtyckta och spreds över hela landet i avskrifter och skillingtryck.

Mellan åren 1757-1764 tjänstgjorde han på en bank men fick avsked därifrån. De två följande åren jobbade han i ett manufakturkontor samtidigt som han skrev sånger, tex. Gubben Noak som skrevs 1765, och året därpå kom den första av Fredmans sånger. Fredmans epistlar och Fredmans sånger är skrivna för att sjungas. Bellman var själv en mästare i att framföra sina egna verk. Melodierna hämtade han från sin egen samtid, såsom franska sångspel, från dansmusik, till exempel menuetter, och från allt han såg och upplevde i Stockholms stad.

Bellman var en uppskattad underhållare i adelssalonger och borgarhem i Stockholm och uppträdde ofta vid hovet. Förmögna personer hjälpte honom med pengar och kungen själv såg till att han fick inkomster från lättskötta ämbetsmannatjänster. Bellman deltog flitigt i sällskaps- och nöjeslivet och hade kroniskt dålig ekonomi. Kort före sin död satt han till och med i fängelse för obetalda räkningar.

Mellan åren 1767-1772 tjänstgjorde han i generaltullstyrelsen, och 1775, vid 35 års ålder, uppbar han pension av Gustav III. Samma år (1775) befordrades han till sekreterare i nummerlotteriet med en årlig lön på 3000 daler kopparmynt, och fick då också titeln hovsekreterare. Hans dikter, dryckesvisor och epistlar cirkulerade i avskrifter i flera år innan han gav ut dem under titlarna Fredmans epistlar (1790) och Fredmans sånger (1791). Av sin samtid ansågs han mera vara en underhållare än en diktare.

Den 19 december 1777 gifte han sig med Lovisa Fredrika Grönlund som då var 22 år gammal (1755-1847) - själv var han då nästan 38 år. Bellman och Lovisa fick barnen:
1) Gustav född 1781 (stupade i Spanien under Napoleons ledning)
2) Elis 1785-1787 dog två år gammal i kopporna
3) Carl 1787- (föddes 6 dagar innan Elis dog)
4) Adolf Jacob Henric Martin 1790-1834 (drunknade).

Lovisa överlevde honom med över ett halvt århundrade - hon dog hela 52 år efter Bellman. Han dog den 11 februari 1795 - sju dagar efter sin 55-årsdag, och begravdes på Klara kyrkogård.




Källor


Personen inlagd 2004-10-20 | Uppdaterad 2006-01-26