Karl XIV Johan Bernadotte



Levde: 1763 - 1844  (81 år)
Titel:    Svensk-Norsk kung 1818-1844 (26 år) - I Norge kallad Karl III Johan
Valspråk: Folkets kärlek min belöning

Jean Baptiste Bernadotte - Karl XIV Johan - målad av Fredric Westin
 Jean Baptiste Bernadotte föddes den 26 januari 1763 i Pau i södra Frankrike som son till sakförare Henri Bernadotte och Jeanne de Saint-Jean. Bernadotte tillhörde en enkel men bildad småborgelig familj.

Det var bestämt att han skulle följa i faderns fotspår men då han inte visade något intresse för advokatyrket tog han istället värvning som vanlig soldat vid regementet Royal-la-Marine (1780), som i början var förlagt till Korsika. Med tiden avancerade han i de lägre officersgraderna, han blev korpral (juni 1785), sergeant (augusti 1785), furir (juni 1786) och fältväbel (maj 1788). Han kunde dock aldrig räkna med att få någon högre post eftersom detta var dedicerat adeln. Vid den franska revolutionen1789 ändrades dock situationen, eftersom många officerare förföljdes och flera officersposter blev lediga. Bernadotte var republikan, men när revolutionära övergrepp inträffade blev detta motbjudande för honom och hans rättskänsla. Detta visade han bland annat vid ett tumult i Marseille i mars 1790 när han räddade sin regementschef från att lynchas av pöbeln. 1794 blev han på slagfältet, efter en större seger vid Fleurus, utnämnd till general. År 1797 förde han förstärkning över Alperna till Napoleon Bonaparte som kämpade mot Österrikarna i Italien. Detta var första gången han mötte Napoleon, och han imponerades av dennes kunskaper i krigskonst, historia och litteratur. 1798 gjorde han ett kortvarigt diplomatiskt uppehåll som ambassadör i Wien. Samma år, den 17 augusti 1798, gifte han sig, 35 år gammal, i Sceaux, Frankrike, med Eugénie Bernardine Désirée Clary (20), och den 4 juli året därpå föddes deras enda barn, Oscar (senare Oscar I).

Som representant för den franska republik som avrättat drottning Marie Antoinette blev Bernadotte i huvudsak hänvisad till att umgås med likasinnade - bland annat Ludwig van Beethoven. Kejsarhovet betraktade ambassaden som en revolutionscentral och när Bernadotte hängde ut trikoloren från ambassadbyggnaden utbröt ett våldsamt upplopp. Bernadotte, för tillfället klädd i fransk generalsuniform, försökte med dragen sabel förhindra folkmassan från att storma huset och riva ner den avskydda flaggan. Efter den här händelsen bad han om att få bli förflyttad. När Napoleon utropade sig till kejsare den 18 maj 1804 var Bernadotte en av de arton som utsågs till marskalk av Frankrike vilket var den finaste titeln man kunde få - efter kejsare. När Napoleons armé inledde sitt segertåg över Europa, var Bernadotte med. Även i det så kallad "trekejsarslaget" vid Austerlitz i Mähren den 2 december 1805 - där Napoleon vann en lysande seger - var Bernadotte med där han ledde den ena kåren. I juni 1806 utnämndes han till marskalk och prins av Ponte Corvo.

Karl XIV Johan – målad av Jacob Axel Gillberg efter kopia av François Gérard Mindre framgångsrik var hans deltagande i kriget mot Preussen 1806. Medan Napoleon och marskalk Louis-Nicolas Davout (1770-1823) krossade Preussens armé vid slaget vid Jena och Auerstädt (18 km från Jena) den 14 oktober 1806, stod Bernadottes armé overksam. Orsaken till hans passivitet sägs vara oklara order och regeltvång, i vilket fall som helst blev Napoleon ordentligt missnöjd. Bättre gick det för Bernadotte vid Halle där han den 17 oktober slog den Preussiska reservkåren under hertigen av Württemberg, och den 6 november tog Lübeck. I Lübeck tillfångatogs, bland många andra, en svensk styrka under befäl av Gustaf Fredrik Mörner (1768-1841). De behandlades med en förträfflig artighet av Bernadotte, vilket senare blev en av anledningarna till att han kom på förslag när en svensk kronprins skulle utses. I juli 1807 blev han även guvernör över hansestäderna Hamburg—Bremen—Lübeck.

I Sverige letade man vid den här tiden efter en kronprins eftersom Karl XIII inte hade några barn. Karl hade "adopterat" den danska prinsen Karl August av Augustenborg, men denne hade plötsligt ramlat av hästen och avlidit. Nu sökte man återigen efter en ny kronprins och många officerare, som såg Napoleon som en hjälte, kunde gärna tänka sig att få en av Napoleons marskalkar till kronprins. Planerna ändrades dock och Carl Otto Mörner sändes som kurir till Paris för att meddela att regeringen tänkte välja Karl Augusts bror, hertig Fredrik Kristian av Holstein-Augustenborg, till ny tronföljare. Mörner hade dock egna planer och han träffade Bernadotte och erbjöd honom att bli svensk tronföljare. Bernadotte ville tänka på saken. Dagen efter frågade Bernadotte Napoleon vad han tyckte. Han var inte helt negativ, fast han tyckte inte att Bernadotte var den lämpligaste kandidaten. Även den svenska generalen Fabian Wrede (1760-1824) uppsökte Bernadotte med samma förslag. En marskalk från Frankrike kanske kunde hjälpa svenskarna att ta tillbaka Finland, som de förlorat till Ryssland 1809. Efter många turer valdes Bernadotte till slut till svensk tronföljare på riksdagen i Örebro den 21 augusti 1810. Månaden efter, den 25 september, blev han vald till generalissimus över den svenska krigsmakten. När han anlände till Helsingör den 20 oktober 1810, togs han emot av en delegation med ärkebiskopen i spetsen. Bernadotte konverterade genast till den evangeliska läran. Den 2 november kom han till Stockholm och tre dagar senare kungjordes det att han nu blivit adoptivson till Karl XIII med namn Karl Johan. Hans fru, Desireé, och sonen Oscar kom till Sverige på nyåret 1811. Desireé vantrivdes emellertid så mycket i Sverige så hon återvände till Frankrike efter 6 månader i landet.

Karl XIV Johan – målad av okänd konstnärKarl Johan tog nästan genast över regeringsbestyren, dock inte officiellt. Svenskarnas förhoppning att han skulle försöka återerövra Finland grusades dock ganska snart. Istället hade han planer på att erövra Norge från Danmark. Därför slöt han förbund med den ryska tsaren, Alexander I. Som villkor för förbundet krävde Karl Johan att Ryssland skulle hjälpa Sverige att erövra Norge från Danmark, som ju var bundsförvant med Napoleon. När han därefter även lyckats få England att medverka till erövringen slöt han sig till Napoleons fiender. Vid det avgörande slaget vid Leipzig 1813 besegrades Napoleon. Kort efter slaget tog Karl Johan sin här till Norge för att försäkra sig om Norge som han fått löfte om för sin medverkan i kampen mot Napoleon. Endast obetydliga strider förekom och därefter tvingades Danmark-Norges kung, Kristian VIII avstå Norge till Sverige, och Karl XIII valdes till kung även över Norge (hösten 1814).

När Karl XIII dog, den 5 februari 1818, blev Karl Johan kung i Sverige med namnet Karl XIV Johan, och i Norge med namnet Karl III Johan. Han kröntes i Sverige den 11 maj 1818 och i Norge 7 september samma år. Hans hustru var fortfarande i Frankrike och kom inte ens till Sverige för att vara med på hans kröning. Först när sonen Oscar skulle gifta sig på sommaren 1823, kom Desireé till Sverige. Hon hade då redan varit svensk drottning i fem år fast hon inte varit i landet på hela tiden. Hon hade dessutom inte sett sin son på elva år.
Karl Johan lärde sig aldrig att prata svenska, och därför fördes alltid överläggningar i regeringen på franska språket. Ju äldre han blev, desto längre låg han och sov på dagarna, och det brukade bli så att riksmännen höll möten i hans sovrum, vilket tillslut kallades för "sängkammarregementet". Karl Johan ansågs av många i riksdagen för att vara konservativ. Han ville gärna att allt skulle vara som det alltid varit, och ibland beskylldes han för att härska egenmäktigt. Han och hans rådgivare mötte allt större motstånd, och tillslut bildades en grupp som kallade sig för de liberala (efter det latinska ordet "liber" som betyder fri). De liberala arbetade för en större frihet åt folket att bestämma om sina egna angelägenheter. Karl XIV Johan dog den 8 mars 1844, 81 år gammal, och nästa att bli kung i Sverige var hans son Oscar I.
Översta porträttet är målat av Fredric Westin (1782-1862), det mellersta av svensken Jacob Axel Gillberg (1769-1845) efter kopia av fransmannen François Gérard (1770-1837), och det nedersta av en okänd konstnär.




Sveriges regenter - Lars O. Lagerqvist
Kungliga släktband - Ulf Sundberg


Personen inlagd 2004-10-30 | Uppdaterad 2006-02-17