Carl Fredrik Scheffer

Titel:
Greve, kammarherre, minister, serafimerriddare, riksråd och skribent
Levde:
1715 - 1786 (71 år)
Carl Fredrik Scheffer - målad av Alexander Roslin

Historia:

Carl Fredrik Scheffer föddes i Nyköping den 28 mars 1715 som son till landshövdingen Peter Scheffer och Helena Maria Ehrenstierna. Han var bror till Ulrik Scheffer.

Vid sexton års ålder började han som extra ordinarie tjänsteman i kungliga kansliet och fick, endast sjutton år gammal, förtroendet att föra protokoll vid rådsherrarnas sammanträden.
Under fyra års tid var han utomlands och reste runt och när han kom hem deltog han i 1738 års riksdag, som medlem i Hattarnas parti. Han hedrades också med förtroendet att som legationssekreterare följa med Carl Gustav Tessin till Paris 1739 och blev vid hemkomsten 1741 kanslijunkare, och samma år även kammarherre.

Vid 1742-43 års riksdag arbetade han med iver för att skydda sitt parti från följderna för det lättsinnigt började kriget genom att få till stånd Carl Peter Ulriks val till svensk tronföljare, och betroddes med det delikata uppdraget att åka till Ryssland för att få dennes samtycke till valet. När detta misslyckades motarbetade han istället planen att sätta den danska kronprinsen som svensk tronföljare, eftersom han ansåg att detta skulle upphäva Gustav Vasas verk. 1743 valdes han till minister i Paris där han var till 1751, då han i Sverige utsågs till riksråd. 1752 hedrades han genom att bli serafimerriddare, och året därefter blev han ledamot av Vetenskapsakademien. Han gifte sig fyrtiotvå år gammal med grevinnan Gustafva Sabina von Düring (dotter till fältmarskalken J. K. von Düring)

I de följande årens strider mellan kungamakten och rådet, arbetade han för sitt partis försvar, och han utsågs i februari 1756, mot kungafamiljens stora motvilja, till guvernör för kronprinsen. Han kom med tiden bra överens med kungafamiljen, speciellt med kronprins Gustav (III) och han drev igenom att kronprinsens uppfostran skulle förklaras fullbordat år 1762, när han var sexton år gammal. Från den här tiden började han också att arbeta för att kungamakten skulle utvidgas, särskilt efter att han av de segrande Mössorna 1765 fick sparken från rådet. 1766 fick han grevlig värdighet, och 1769 blev han av sina partivänner återkallad till sin rådspost, vilket han avslog, utan följde istället med Gustav III på hans utlandsresa 1770-71. Även om han aldrig återvände till partiet anses han ändå i hög grad ha utövat ett stort inflytande på Gustav III:s första årtionden.

Under andra halvan av 1700-talet ägde han Tyresö Slott, där han på 1780-talet lät anlägga en engelsk park. Till sin hjälp hade han Fredrik Magnus Piper som senare blev kung Gustav III:s trädgårdsarkitekt. Såsom enskild person utmärkte han sig för ett glatt och vänligt sinnelag samt ett ledigt umgängessätt. Av nästan alla dåtida omnämns han som arbetsam, skarpsinnig, godmodig, osjälvisk och välgörande. Dessutom sysselsatte han sig med silkesodling, koppympning, lotterier, fiskerier, saltsjuderier, luftballonger, planeringen av det adliga jungfrustiftet med mera. Dessutom gav han ut ett 30-tal tryckta skrifter. 1786 kallades han till Svenska Akademien som ledamot men han dog redan den 27 augusti samma år i Trolleholm i Skåne, 71 år gammal.
Porträttet av Scheffer är målat av Alexander Roslin.

Inlagd 2004-11-26 | Uppdaterad 2005-08-06
Källor