Historia:

Carl Fredrik Adelcrantz föddes den 30 januari 1716 i Stockholm som son till slotts- och stadsarkitekten Göran Joshua Adelcrantz (1668-1739) och Anna Maria Köhnman.

Tjugotre år gammal (1739) gav han sig ut på en fyraårig studieresa, bland annat till Frankrike och Italien. Fortfarande medan resan ännu pågick utnämndes han 1741 till konduktör vid slottsbyggnaden i Stockholm. Väl tillbaka i Stockholm (1743) började han anställningen som biträde åt slottsarkitekten Carl Hårleman. Hans uppgift var att hålla uppsikt över konstnärerna och konsthantverkarna, och på samma gång vara Hårlemans högra hand - till exempel så utförde Adelcrantz de ritningar som Hårleman inte hann med. Parallellt med den här befattningen tjänstgjorde han även som hovjunkare hos kungaparet, Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Dessa kom han att få en nära relation till. Efter att Hårleman avlidit 1753 blev Adelcrantz den verklige ledaren över inredningsarbetena på slottet.

Vid 41 års ålder (1757) fick han titeln "överintendent", men inte förrän tio år senare, när den "verklige" överintendenten, Carl Johan Cronstedt (1709-1779), lämnat tjänsten blev Adelcrantz ensam om ämbetet. En ny huvudbyggnad som ersatte det gamla träslottet Kina i Drottningholmsparken började byggas efter ritningar av Adelcrantz 1763, och stod klart sex år senare. 1764 blev han direktör för hovkapellet och två år senare, vid femtio års ålder, blev han upphöjd till friherre. Mellan åren 1768-1774 byggde han, under ganska ogynnsamma förhållanden, Adolf Fredriks kyrka i Stockholm, och de åtta följande åren (1774-1782) byggde han om Ekebladska huset till ett kungligt operahus. Han var även ordförande i Målare- och bildhuggare- akademin. Han blev också Gustav III:s främste arkitekt, fram till att kungens smak ändrades - vilket den gjorde efter italienresan denne gjorde 1783-1784. Adelcrantz blev som sagt en god vän till kungafamiljen, och detta gjorde att han drog på sig mössornas ovilja. På mycket långsökta skäl ställdes han därför 1771 till ansvar inför en kommision. Men som tur var kom Gustav III:s statskupp (1772) emellan och Adelcrantz fortsatte som ordföranden ändra till 1795, då han tog avsked vid nästan åttio års ålder.

Som överintendent vid slottsbyggnaden utförde Adelcrantz ett mycket stort inflytande på Sveriges byggnadskonst. Han hade också en stor betydelse som reformator för den "Ritareakademi" (grundad 1735) som han 1768 gjorde om till en verklig konstakademi, och där kungen fem år senare fastslog lagstadgarna. De sista åren av Adelcrantz liv tyngdes dock av den dåliga ekonomin han hade. Mycket berodde detta på att han dragit på sig för stora skulder när han slutförde Drottningholms Slottsteater 1766, och för att han ur egen ficka betalat lön till ämbetets personal. Till följd av detta var han 1785 tvungen att sälja sitt hus i Stockholm, och senare dessutom sitt sommarställe i Trångsund.

Några byggnader där Adelcrantz varit arkitekt eller medhjälpare:
* Teatern vid Drottningholms slott
* Kina slott 1763-1769
* Stockholms slott ansvar för bygget från 1757
* Ulriksdals slott inredde hovteatern 1750-talet
* Ekolsunds slott, upprustning av slottets interiör 1767-1770
* Svartsjö slott, ritningar på flyglarna 1770-talet
* Strömsholms slott, ansvarig för inredningsarbetet 1767-1775

Adelcrantz dog ogift den 1 mars 1796, 80 år gammal. Med hans död dog den friherrliga grenen Adelcrantz ut. 94 år efter hans död lät Svenska Akademin slå en medalj över honom. Porträttet av Adelcrantz är utfört av Alexander Roslin.