Johan Henric Kellgren

Titel:
Diktare, tidningsman och kritiker
Levde:
1751 - 1795 (43 år)
Johan Henric Kellgren

Historia:

Johan Henric Kellgren föddes den 1 december 1751 i Floby prästgård i Västergötland, som son till kyrkoherden Jonas Kiellgren och Christina Elisabeth Wulff. Kellgren hade fyra systrar, två av dessa var halvsystrar. Han hade även en äldre bror. Både brodern och svågrarna blev präster, precis som Kellgrens far var, och man väntade sig att även Kellgren skulle välja den banan, vilket dock inte blev fallet.

Kellgren uppfostrades i hemmet till hösten 1762 då han skrevs in i Skara skola, där han gick till 1768. Den 15 oktober sistnämnda år skrevs han in vid Åbo akademi. Han var därefter informator hos häradshövdingen Sacklén i Finland 1770-1771 och därefter vid lagman Wallenstierna 1771-1773. Han blev vidare respondent vid Åbo akademi den 11 december 1771, disp 4 juli 1772 och magister 22 juli 1772. År 1774 blev han docent i latinsk litteratur på en avhandling, skriven på latin, där han med citat från vitt skilda länder och tider försöker visa att poesin uppstått tidigare än filosofin. Under sin studietid var han med i studentsällskapet Avazu och från 1773 i det litterära åbosällskapet Aurora. Han gav också ut flera dikter anonymt i bland annat Auroraförbundets tidskrift Tidningar, utgivna av ett sällskap i Åbo. På uppdrag av Aurora skrev Kellgren även ett ode till Gustav III när denne var på besök i Åbo 1775. Kellgren hade redan som ung student hyllat kungen i en dikt som lämnades in till, och antogs av, Åbo akademi (dikten är ej bevarad).

Tjugosex år gammal (1777) flyttade han till Stockholm och blev informator till generallöjtnanten och greven Meijerfelt. Tillsammans med kanslisten Karl Peter Lenngren (gift med Anna Maria Lenngren) tog Kellgren 1778 initiativet till en ny tidning som blev kallad för Stockholms Posten. År 1780 utnämndes Kellgren till Gustav III:s bibliotekarie och fick snart uppdraget att samarbeta med honom i dramatik, vilket egentligen inte riktigt var förenligt med Kellgrens tillvägagångssätt - han arbetade helst på egen hand och gillade inte att skriva "efter förelagd plan på förelagd tid". Även om han jobbade ihop med kungen en hel del så kom han aldrig i ett så förtroligt förhållande till denne, som till exempel Carl Gustaf af Leopold gjorde. Dessutom deltog Kellgren sällan i hovlivet. Med författare och skalden Thomas Thorild utkämpade Kellgren en bitter strid. Samtidigt som Kellgren förde den Voltaireska "förståndsupplysningens" förde Thorild den Rousseauska "känsloupplysningens" talan, vilket oundvikligen fick dem att drabba samman.

När Svenska Akademien bildades 1786 var Kellgren en av de tretton som Gustav III valde ut till ledamöter. Han blev dessutom genom lottning Svenska Akademiens förste direktör. Kellgren anses vara en av sin tids mest ansedde och framstående satiriker, en utmärkt lyriker och en förträfflig prosaförfattare. 1778 blev han medarbetare i tidningen Stockholmsposten, där han yttrade sina politiskt frisinnade åsikter. I filosofiskt avseende slöt han sig till Voltaire, och han bekämpade med förnuftets vapen vidskepelsen och vantron i deras många olika yttringar, samt utövade en litterär kritik, som för vett och smak var av välgörande inflytande.

Kellgrens poetiska förmåga användes även av Gustav III för utförandet av flera dramatiska utkast, till exempel operorna Gustav Vasa och Gustav Adolf och Ebba Brahe. Även som prosaförfattare räknas Kellgren bland de mera framstående i vår litteratur. Hans artiklar i Stockholmsposten samt hans förord till Bellmans skrifter anses tillhöra några av det bästa som skrivits i Norden under upplysningstiden. I de prosaiska noterna till Man äger ej snille för det man är galen samt hans Strödda reflexioner innehåller en mängd kvicka och djupsinniga satser.

Ett urval av Kellgrens arbeten:
* Nya skapelsen eller inbillningens värld
* Till Fredrika
* Till Rosalie
* Till Kristina
* Epikurismen
* Vårvisa
* Saknaden
* Förtvivlan
* Gustav Vasa
* Gustav Adolf och Ebba Brahe
* Aeneas i Carthago
* Kristina
* Dumboms leverne
* Ljusets fiender
* Byxorna
* Nytt försök till orimmad vers
* Man eger ej snille för det man är galen
* Mina löjen

Som översättare tolkade han såväl de gamla skriftställarna Propertius och Horatius liksom de nyare som François Voltaire och Baggesen med flera. Slutligen har han även skrivit en mängd prosaiska uppsatser såsom:
* Företalet till Fredmans Epistlar
* Filosofen på landsvägen eller fria tankar i litteraturen
* Filosofi och moral
* Om allmänhetens domsrätt i vittra ämnen

Kellgren dog den 20 april 1795 i Stockholm, 43 år och fyra månader gammal. Han hade då varit sjuk i flera år av bland annat syfilis och lungtuberkulos, vilket han tydligen fått redan i sin ungdom. En medalj med Kellgrens bild delades ut, och på den fanns en text på latin som översatt lyder: Till skalden, filosofen, medborgaren, vännen från sörjande vänner. Han ligger begravd i Jakobs kyrkogård i Stockholm.

Källor
Inlagd 2004-10-21 | Uppdaterad 2017-10-25