Glasögonens historia

En av de viktigaste uppfinningar som gjorts är glasögonen eftersom de gjorde det så mycket lättare för människan. Innan de uppfanns fick dåtidens lärda män och konstnärer ofta sluta arbeta vid 40-50 års ålder eftersom ögonen svek dem. Vem eller snarare var de till slut uppfann glasögonen har man spekulerat länge i men inte kommit fram till något bra svar, troligen uppfanns de av olika personer på olika platser runt om i världen.

Kardinal Nicholas of Rouen läser genom en lins, målad av Tommaso da Modena år 1351-1352
Målning av Tommaso da Modena år 1351-1352
Det finns egyptiska hieroglyfer från det 8:e århundradet före Kristus som skildrar enkla glaslinser och från det första århundradet efter Kristus skriver filosofen Seneca d.y.
Bokstäver, även om de är små och otydliga, ses förstorade och klarare genom en glob fylld med vatten.
Kejsar Nero sägs också ha sett på gladiatorspel med hjälp av en smaragd som en korrigerande lins. Även i det antika Grekland visste man att ett vattenfyllt glaskärl hade en förstorande effekt och att ljuset bryts i slipat glas.

Araben Abbas Ibn Firnas, som levde på 800-talet, skall ha använt korrigerande linser. Han utarbetade ett sätt att framställa mycket klart glas som kunde formas och poleras till runda stenar som man sedan kunde använda till läsning. Dessa stenar kallades för lässtenar (reading stone).

Målning av Friedrich Herlin år 1466
Målning av Friedrich Herlin år 1466 (detalj)
1100-1200 talen
I spridda verk från 1100-1200-talen står det också skrivet att en glaskula eller en vattenfylld klotflaska har en förstorande verkan på text.
År 1267 skrev den engelske franciskanermunken Roger Bacon som levde i Oxford, att dessa instrument är bra för äldre ty de kunna se de allra minsta bokstäverna i tillräcklig förstoring.
Ungefär samtidigt som Bacon dyker de första noteringarna om glasögon upp i litteraturen. Bland annat skriver Konrad von Würzburg om en kristall som förstorar även den minsta skrift.

1300-talet
Troligen var det dock i norra Italien i trakterna kring Venedig som en person i slutet av 1200-talet eller i början av 1300-talet lärde människor att se bättre med hjälp av en glaslins och det var också där som en större glasögontillverkning startade omkring år 1300.
På andra ställen använde man även den färglösa och dyrbara mineralen beryll att göra linser av. Dessa linser kallades även beryll, vilket kan härleda till det svenska ordet 'brilla' eller det franska 'besicles'.

Simon Bening, målning från 1558
Simon Bening, målning från 1558
Eftersom glaslinserna i början var så dyra var det endast de rika, lärda och kyrkans tjänare som hade de ekonomiska möjligheterna att köpa dem och som dessutom var i störst behov av dem vid sina bokstudier och skrivarbeten. Läskunnigheten vid den här tiden var i den övriga befolkningen inte så allmänt utbredd.
Fram till den här tiden var det nog mer fråga om ett glas, antingen som monokel eller som ett läsglas som man höll i handen. Från början kanske man inte ens tänkte på att man kunde sätta de förstorande glasen framför varje öga. Dåtidens läkare var mycket skeptiska och kritiska och många avvisade glasögonen eftersom man ansåg att de kunde skada ögonen.

Nitbrillor & bågbrillor
Länge var glasögon primitivt konstruerade. Två typer utvecklades, först nitbrillorna och sedan bågbrillorna.
Nitbrillorna bestod av två glas med varsin skalm som fogades samman med en nit. Glasögonen klämdes sedan fast på näsan och tillät därför inga häftiga rörelser på huvudet för då ramlade de av.
Bågbrillorna, även kallade pincené eller bygelglas, var smidigare, där användes ofta läder för att infatta glasen och en fjädrande båge över näsan höll glasögonen på plats. De hade flera fördelar mot nitbrillorna, de var lättare, hållbarare och satt säkrare på plats. Bägge typerna användes dock enbart för stillasittande läsning och skrivning.

Målning av El Creco cirka 1600
Målning av El Creco cirka 1600
Att bära glasögon blev snabbt en statussymbol och synonymt med lärdom, snille och geni, de blev en symbol för visdom helt enkelt. Det finns glasögon bevarade från 1500-, 1600- och 1700-talen där det endast sitter vanligt glas utan någon förstorande effekt vilket vittnar om att även de som inte hade något synfel gärna gick med glasögon, kanske för att det var hög status eller för att bättra på sin egen framtoning lite.

Eftersom glasögonen symboliserade visdom brukade en del konstnärer på medeltiden avbilda lärda personer med glasögon, i en del fall har till exempel Moses och evangelisterna Matteus, Markus och Lukas avbildats med glasögon, även fast det inte fanns sådana under den tidsperiod då dessa personer skall ha levat.

1400-talet
Efter att boktryckarkonsten uppfunnits och böcker började ges ut i större skala blev efterfrågan av glasögon större och glasögontillverkningen blev en industri. Särskilt var Venedig långt fram i utvecklingen och framställningen av dem, framför allt för att man där var duktig på att framställa fint och tunt glas.

Sverige
Första gången som brillor nämns i Sverige är i ett brev från Johannes Hildebrand som var munk i Vadstena kloster från 1417. Brevet skrev Johannes till Knut Bosson (Natt och Dag) som var biskop i Linköpings stift åren 1391-1436. Brevet är på latin och översatt står det:
Om Ni så önskar, vördnadsvärde Fader, så skicka mig också Edra brillor, som jag givit Eder, ty de äro ju sönderslagna. Ett annat och helt par skall jag sända Eder.
Brillor hade säkert redan funnits ett tag i Sverige vid 1400-talets början men verkar ändå inte ha varit så vanliga när inte ens en högt uppsatt person som biskopen enkelt kunde få tillgång till ett par nya när de gamla gått sönder.

Franklins uppfinning
Franklins bifokallins
1700-talet
Ända fram till slutet av 1700-talet var många tvungna att ha två par glasögon, ett par till läsning och ett par för seende på långt håll. Den amerikanska politikern och uppfinnaren Benjamin Franklin (78) som såg dåligt på både nära och långt håll uppfann därför ett kombinationsglas för eget bruk (1784) för att undvika att hela tiden vara tvungen att växla mellan två par glasögon. Han lät helt enkelt skära glasen i sina två glasögon mitt itu. Avståndsglaset satte han sedan i den övre halvan av bågen och närglaset i den nedre, och därmed var bifokallinsen uppfunnen! Idén spreds snabbt och kom att kopieras världen runt.

Monokel
Monokel
Monokel
Ett glas som sätts framför ena öga och som hålls fastklämt i ögonvrån. Vanligtvis fanns det även en trådring runt linsen som det satt en tråd i som sedan fästes på kläderna, eftersom det var lätt att tappa linsen. Monokeln kom på 1700-talet och förknippades ofta med rika överklassmän.

Binokel, Pincené
Binokel, Pincené
Binokel, Pincené
Glasögon som kläms fast med en klämma över näsan som bestod av en böjd, flexibel metallbit som gav spänning för att klämma fast linserna på bärarens näsa. De användes i stor utsträckning från 1820-talet till 1940-talet och var tillgängliga i en mängd olika stilar. De brukade även ha ett snöre som man kunde fästa på kläderna ifall man tappade dem.

Lornjett (lorgnette)
Lornjett (lorgnette)
Lornjett (lorgnette)
Lornjett (på franska lorgnette) är ett par glasögon utan skalmar med ett eller två glas och som hålls med ett handtag. Ofta kan glasen fällas in i handtaget. Lornjetts användes huvudsakligen av rikare elegantare kvinnor och var populära på maskeradfester samt operan.

Källor
Tidning:
Populär Historia nr 5/97

Hemsidor:
» glasögonens historia i Sverige
» runeberg.org
» Nicholas av Rouen
» Simon Bening
» kardinalen
» målning av Friedrich Herlin

Inlagd 2008-10-25 | Uppdaterad 2019-09-18