Regalskeppet Vasa

Regalskeppet Vasa
År 1625 var det trettioåriga kriget i Europa inne på sitt sjunde år, och Sverige hade dessutom varit i krig med Polen i hela 25 år. För att Sverige även skulle kunna delta i det trettioåriga kriget behövdes en stark flotta. Gustav II Adolf (31), som då varit kung i fjorton år, gav därför order om att fyra skepp skulle byggas, däribland Vasa. Orden gick till den holländska skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson och dennes bror som drev "Stockolms skeppsgård".
I januari 1626 började Vasa att byggas. Mycket virke gick åt som hämtades från Ängsö i Mälaren samt från den småländska kusten. Eftersom man inte hade några ritningar på den här tiden låg det på byggmästaren att se till att skeppet fick sin rätta form.
Vasa var ett så kallat regalskepp vilket innebar att det var det största av örlogsflottans skepp och utrustad med 64 bronskanoner. Den totala längden inklusive bogspröt var närmare sjuttio meter och bredden var 11,7 meter. Det fanns fyra däck: Övre däck, övre batteridäck, undre batteridäck och trossdäck.
1628 – jungfrufärden
Sommaren 1628 var Vasa färdigbyggt. Viceamiral Klas Fleming (36) hade utrustat skeppet och utfört en del prover, bland annat hade han testat fartygets stabilitet. Testen gick ut på att 30 man fick springa tre gånger från fartygets ena sida till den andra - men när skeppet krängde för mycket avbröt Fleming försöket. Om han hade berättat detta för byggmästaren kanske katastrofen aldrig hade inträffat…

Vasas korta seglats
Den 10 augusti 1628 var en vacker dag och många människor hade samlats vid kajen nedanför Stockholms slott där Vasa låg för att se det praktfulla skeppet göra sin jungfrufärd. Skeppet var verkligen ståtligt med över sjuhundra skulpturer där vissa gnistrade av guld och starka färger. Vasa skulle segla från Stockholms hamn till flottans bas Älvsnabben, där de skulle vänta på närmare order. Först bogserades hon mödosamt utmed Skeppsbron till Tranbodarna strax öster om nuvarande Slussen. På eftermiddagen sattes segel och skeppet började sin färd längs södra bergen. När de kommit ut på lite öppnare vatten mitt för Beckholmen slet en kraftig vindby tag i de hissade seglen så att skeppet krängde till. Hon reste sig dock igen för att i nästa sekund falla ner på babords sida. Vattnet började strömma in genom de öppna kanonportarna och hon sjönk snabbt - katastrofen var ett faktum. Enligt uppgift skulle Vasa ha haft 437 besättningsmän uppdelade på en kapten, två löjtnanter, tolv underbefäl, tolv hantverkare, nittio båtsmän, tjugo artillerister och trehundra vanliga soldater. Kapten ombord var Söfring Hansson. Hur många av alla dessa personer som var ombord när skeppet sjönk är ovisst, dock vet man att de trehundra soldaterna ännu inte gått ombord. Vid dykarundersökningar har man funnit skelettdelar av kvinnor och barn, vilket kan förklaras med att sjömännen fick ha sina familjer ombord så länge skeppet var inom skärgården och inte var i krig.
Man tror att mellan trettio och femtio personer miste livet när fartyget gick under.

Vasa på vasamuseet i Stockholm
1600-talets bärgningsförsök
Nyheten om olyckan spreds fort och redan tre dagar efter katastrofen fick den engelske ingenjören och vrakdykaren Ian Bulmer fullmakt av riksrådet att försöka bärga Vasa. Han misslyckades dock och under de följande decennierna diskuterades flera olika sätt på hur man skulle kunna bärga skeppet. När man kom på att det var omöjligt att få upp hela skeppet koncentrerade man sig på att bärga de värdefullaste sakerna istället.

Sjöman från Vasas tid
Livet ombord
Livet ombord på ett regalskepp som Vasa var ingen dans på rosor. Det präglades av sträng disciplin och hårda bestraffningar. En sådant straff var kölhalning som gick ut på att den dömde bands fast i ett rep och drogs under fartygets köl från den ena sidan av skeppet till den andra. Många dog av den här behandlingen, de drunknade eller blev så illa skurna att de dog av blodförlust.
På skeppen fanns alltid en präst som höll predikningar en eller flera gånger i veckan, samt gudstjänst varje morgon och kväll.
Besättningen fick sova direkt på golvet mellan kanonerna på batteridäck (hängkojer kom först under senare delen av 1600-talet). Det var trångbott ombord och maten var för det mesta dålig och i kombination med de usla hygieniska förhållandena ledde detta ofta till att sjukdomar och epidemier spreds.
1900-talets bärgning

Vasa vid bärgningen
Det blev dock på ett mer traditionellt sätt som hon bärgades, man spolade långa tunnlar under skeppets köl där man sedan drog stålkablar som kopplades till lyftpotoner. I sexton etapper lyftes skeppet sedan till grundare vatten, fast fortfarande under ytan. Den 24 april 1961 lyftes Vasa till slut upp över vattenytan för första gången på 333 år. Idag kan man se på skeppet i Vasamuseet i Stockholm.
Vasa, Wasa, Wase eller Vasen?
Namnet "Vasa" kommer från Vasaättens vapen, sädeskärven, som kallades vase. Skall man vara noggrann så skall egentligen skeppet kallas för 'Vasen'. Genom åren har man dock haft många olika stavningar på namnet, och jag tänker hålla mig till Vasa som är det namnet som de flesta använder. Läs mer om just benämningen av skeppet på faktoider.
Inlagd 2006-12-27 | Uppdaterad 2019-02-20
Källor
Böcker:
Wasa - brochyr från Vasamuseet (1974)
Den svenska historien del 5 - Sverige blir en stormakt
Hemsidor:
» vasamuseet
» faktoider
Wasa - brochyr från Vasamuseet (1974)
Den svenska historien del 5 - Sverige blir en stormakt
Hemsidor:
» vasamuseet
» faktoider