Slaget vid Stångebro 1598

Slaget vid Stångebro, ibland även kallat för 'Sveriges sista inbördeskrig' samt ibland för 'Sveriges sista religionskrig' utspelade sig precis utanför Linköping den 25 september 1598. Kampen stod mellan hertig Karl och den polsk-svenska kungen Sigismund och var en del av kriget mot Sigismund som pågick från juli 1598 till maj 1599. Slaget stod sjutton dagar efter fältslaget vid Stegeborg där Sigismund gått segrande ur striden.

Sigismund
Sigismund III
Sigismund III
(1566-1632)
Sigismund, som var katolik, var sedan 1587 kung av Polen där hans mor Katarina Jagellonica kom ifrån samt även svensk kung från november 1592 (krönt 1594) då hans far Johan III gått bort.

Hertig Karl
Hertig Karl, som var protestant och son till Gustav Vasa och farbror till Sigismund, var vid tiden för slaget hertig över Södermanland, Närke, Värmland samt delar av Västmanland och Västergötland.

Bakgrund
Sigismund var fast besluten att införa katolicismen i Sverige vilket hertig Karl ville förhindra. Därför sammankallade hertig Karl till ett kyrkomöte i Uppsala i februari 1593. Till mötet kom fyra biskopar och över 300 präster och det fastslogs att den enda kyrkliga läran i Sverige skulle vara lutherdomen (en undergrupp inom protestantismen) och att Sigismund var tvungen att godkänna detta beslut om han skulle bli krönt till kung över Sverige. I mars valdes dessutom Abraham Angermannus till ny ärkebiskop. Även om Angermannus var emot katolicismen stod han på Sigismunds sida efter många år av bråk med hertig Karl.

Hertig Karl
Hertig Karl
(1550-1611)
Den 19 februari 1594 kröntes så Sigismund till Sveriges konung i Uppsala domkyrka och han var därmed tvungen att godta beslutet från Uppsala möte. Efter kröningen återvände han till Polen fast besluten att komma tillbaka och underkasta sig det upproriska svenska folket.
När Sigismund var utomlands var det beslutat att Sveriges skulle styras av hertig Karl tillsammans med rådet. Men hertig Karl ansåg sig vara mer som en ställföreträdande kung när Sigismund inte var i Sverige vilket ledde till konflikter mellan hertig Karl och rådet samt den svenska adeln. Konflikterna ledde till att flera ur den svenska adeln samt flera rådsherrar flydde till Polen och anslöt sig på Sigismunds sida som till slut beslöt sig för att ta tillbaka kontrollen över Sverige och samtidigt försöka införa katolicismen i landet.
I juli 1598 steg Sigismund iland i Småland med minst 4 000 man och intog snabbt Kalmar, Öland, Älvsborg, Stockholm och Stegeborg samtidigt som han under vägen mobiliserade flera soldater.

Slaget
Vid tiden för slaget fanns det två broar strax utanför Linköping, Stora och Lilla Stångbron. Den 21 september slog Sigismund och hans armé läger utanför Linköping på västra sidan om Stångån. Hans armé på drygt 8 0002 soldater bestod till största delen av polacker, ungrare och skottar samt en del smålänningar.
När väl Karl anlänt med sin armé placerade han sin styrka på 8 000-12 0001 man på östra sidan om Stångån. Hertig Karls armé bestod till stora delar av vanliga bönder. Hur stora deras arméer egentligen var finns det delade meningar och olika uppgifter om. Exakt hur striden gick till tänker jag inte heller gå in på här.

Efterspel
När fältslaget väl var över hade cirka 2 000 personer stupat och hertig Karl stod som segrare. Direkt efter slaget inleddes förhandlingar och Sigismund var tvungen att dra tillbaka sin armé från Sverige samt godta flera andra hårda krav, till exempel var han tvungen att utlämna de svenska rådsherrar och adelsmän som flytt till Polen, bland annat Gustav Banér, Sten Banér (54), Ture Bielke (53), Erik Sparre (50) och Bengt Falk (hövitsman) som alla avrättades i Linköpings blodbad skärtorsdagen den 20 mars 1600.
Även många andra anhängare till Sigismunds fängslades såsom ärkebiskop Abraham Angermannus som gått över till Sigismunds sida. Han burades in i fängelset på Gripsholms slott i åtta år innan han gick bort i december 1607.

Källor
Böcker:
1 Svenska slagfält - Wahlström & Widstrand 2003
2 Svenska krig 1521-1814 - Ulf Sundberg 1998
Lärobok i historia för folkskolan (1942)

Hemsidor:
» runeberg.org
» populärhistoria

Inlagd 2019-05-17 | Uppdaterad 2019-05-19