En resa i Sverige 1586

År 1586 reste en förmögen tysk borgare och köpman som hette Samuel Kiechel (23) tillsammans med två lybska köpmän genom Sverige. Färden gick vintertid från Helsingör genom det danska Skåne och norrut till Småland och upp till Stockholm och Uppsala. Samuel förde dagbok och här kommer en smakbit av hans ögonvittnesskildring från hur Sverige var och såg ut år 1586. Jag skriver det i modernt språk och har även lagt till namn inom parentes så man vet vem som åsyftas.

9 feb
Den 9 februari 1586 tog vi oss från Helsingör över sundet till Helsingborg med ett fartyg. Det var lite besvärligt innan vi kom över eftersom det blåste och var en del is, så vi fick dra upp seglen och ro och fick med lite ansträngning igenom båten genom isen. På andra sidan fanns staden Helsingborg och på ett högt berg låg ett slott. I sundet ligger kungens skepp med kanoner och soldater året runt för att passa på att inga fartyg passerar utan att förtulla.

Efter frukost fick vi två slädar för det var djup snö och oröjda vägar. Slädarna tingades för två mil varefter vi bytte till nya. Vägarna var ofta så svårframkomliga att hästarna hade svårt att dra slädarna. På natten kom vi fram till ett hus (vi var ännu i Danmark) där vi fick natthärbärge hos en bonde. Där var lite att äta och dåligt vatten. På natten sov vi på golvet i stugan, där även bonden och hans fru och barn sov samt även katter, hundar, lamm, getter, kalvar och små grisar. Grisarna kom på natten och slickade oss i ansiktet. Från Helsingör och hit är det fem mil.

10 feb
Den 10:e for vi vidare och vi behövde fem timmar på oss att fara två mil, för ju längre in i landet vi kom desto djupare blev snön. Vägen var snårig och obanad. Efter två mil ville inte vår skjutsbonde köra längre för hans hästar var trötta och orkade inte mer, och inga nya hästar kunde vi få. Vi var nu i en svensk by som endast bestod av tre hus.
Vi utgav oss för att vara kungens tjänare för att vi snabbt skulle få nya hästar och komma vidare men vi fick bönfalla länge innan vi fick tre eländiga hästar och två slädar. Nu var det sent på eftermiddagen och vi hade två mil att fara. På vägen över ett dike brast isen och hästarna föll ner till buken i vattnet. En av de som satt på släden föll ned och blev mycket våt samt alla våra saker. Jag själv gick bredvid. Vi hade jobb med att få upp allt från vattnet och vi hade långt kvar att fara och natten var på väg. Vi kom sent till byn Ulfsbäck i Småland där vi tog in vid kyrkoherden i byn där vi fick mat och dryck och eget sovrum där vi kunde torka våra saker. Eftersom jag inte kunde tala svenska med kyrkoherden så tog jag fram mitt latin som jag inte använt på tio år.

Den 11 om morgonen for vi iväg och här och där passerade vi en bondby eller gård belägna i vildmarken. När det blev mörkt tog vi miste på vägen och for i två timmar åt fel håll. Till slut kom vi till en kvarn där det låg 3-4 bondgårdar samt ett gästgivare, som blev ganska missnöjd med att vi kom så sent. Vi sov över där, platsen heter Åby och ligger sju mil från prästgården som vi reste ifrån på morgonen.

12 feb
Den 12:e reste vi tidigt före dagningen och strax efter midnatt kom vi till en liten stad i Småland som kallas Jönköping och där vi låg över hos borgmästaren. Där stannade vi till middagen den 13:e då vi reste vidare och klockan ett på natten kom vi till en by som kallas Gränna.

Den 14:e reste vi tidigt före dagningen, det var ganska kallt och fullt med snö. Efter ett långt farande kom vi klockan tre på natten fram till en by där vi sov över hos en bonde.

Tidigt den 15:e reste vi vidare och jag fick till min släde en livlig häst. Klockan ett på dagen kom vi till en liten stad, Linköping. Vi åkte fem mil till och kom till en liten stad som heter Söderköping. I Söderköping brukar invånarna skeppa säd till Lybeck.

16 & 17 feb
Den 16:e och 17:e till eftermiddagen låg vi stilla eftersom mitt resesällskap hade affärer att uträtta. På eftermiddagen den 17:e for vi till en annan liten stad, Norrköping, där vi övernattade hos en av deras bekanta.

Omkring klockan 1 på dagen den 18:e for vi därifrån. När vi kom till en bondgård, där vi hoppats på att byta hästar, fanns det inga där så vi fick fara tillbaka till Norrköping för att beställa andra hästar och slädar.

19 feb
Före dagningen den 19:e for vi vidare och kom vid middagen till Nyköping där hertig Karl höll sitt hov. Han är svenska kungens bror och gift med grevinnan av Heidelberg. Huset som han bodde i var ännu inte färdigbyggt och var till det yttre fult. Efter middagen for vi vidare. När vi skulle byta hästar tog det så lång tid innan vi fick nya att vi måste resa hela natten för att vid tretiden komma till en bondgård fyra mil från Nyköping, Önnestad kallad, vars ägare inte var glad eftersom vi väckte honom mitt i hans sömn.

Den 20:e tidigt på morgonen for vi härifrån och kom vid middagstid till Strängnäs. Det är en liten öppen stad och har ett ärkebiskopssäte. Just nu var det årsmarknad som hölls på isen och hertig Karl var själv närvarande. Han gick omkring på marknaden och uppmanade folket att i handel och vandel vara ärliga mot varandra. Hertigen är inte det minsta högfärdig, för jag har hört att han ofta tillbringar en halv dag hos någon gammal bonde för att tala om dagens händelser.

21 & 22 feb
Den 21:a och 22:a stannade vi här eftersom mitt resesällskap hade affärer här då många från Stockholm kom hit. Många starka och härdiga hästar var här till salu.

23 feb
Den 23:e klockan 1 reste jag och den ene köpmannen härifrån och mot aftonen kom vi till Stockholm som ligger sju mil från Strängnäs. Stockholm är kungarikets Sveriges huvudstad och där har hans kungliga majestät sin hovhållning. Staden ligger på en ö, har två huvudportar och över vattnet en bro till fastlandet. Husen som ligger vid stranden nära sjön är alla byggda på pålar. Staden har också en så djup hamn att stora lastskepp kan lägga till invid stranden. Skeppen måste segla i arton mil, mellan klippor och berg, för att komma ut till öppen sjö. Staden

En dryg mil senare kom jag till Söderköping. Jag hade då sprungit nästan hela vägen för att få upp värmen eftersom mina kläder var blöta. Jag kom till staden före frukostdags och hade då rest tre mil från mitt nattläger. Den dagen liksom den följande var jag kvar där för att torka mina tillhörigheter, värma mig och låta min häst vila.

Påskfest
Under den heliga påskfesten var jag i Kalmar och på påskdagens morgon gick jag till slottet för att höra predikan som hölls på svenska i en stor sal. Kungen (Johan III) (49) med sin gemål (Gunilla Bielke) (17) höll sig i ett särskilt rum så dem såg man inte. I ett annat rum var Sigismund (19) som fick mässan läst för sig.

Taffel
Jag hade ett rekommendationsbrev till en adelsman så därför blev jag följande dag insläppt i matsalen där jag fick se kungen sitta vid taffel och äta. Han satt vid övre ändan av ett långt bord och till vänster satt hans gemål och till höger hans son hertig Sigismund och bredvid honom kungens dotter (Anna) (17) och därefter kungens syster (Sofia) (39) och hennes make hertig Magnus (43).
Kungen har ett vackert gult skägg som räcker ända ned på bröstet vilket klär honom mycket väl. Jag har knappast sett ett sådant skägg på någon annan, vare sig hög eller låg.

Oktorpsgården

Husen i Blekinge och Småland är för det mesta byggda i fyrkant av otimrade stockar och inte högre än en våning. Mellan stockarna har det strukits lera eller kogödsel för att isolera. Hustaken är i allmänhet täckta av grästorv där getter och får betar på sommaren. På taket brukar det finnas ett enda litet fönster och fler fönster brukar inte finnas på huset.
Dörrarna till rummen är så låga att man måste bocka sig djupt för att komma in, samtidigt är tröskeln så hög att man måste kliva högt. I stugan brukar finnas ett bord som vanligtvis är så långt som stugan är bred. Hela rummet innehåller både kök, kammare och sovrum. Eld görs upp i spisen cirka tre timmar före gryningen så att det är varmt hela dagen att de som arbetar inne kan gå i bara linnet, även om det är frysgrader ute.

Var och en har sin särskilda sängplats, bredvid bordet brukar bonden och hans hustru sova medan barnen sover jämte spisen där det är varmt. De som är små ligger i en vagga som är fäst med ett rep i en takbjälke så den hänger lite ovanför golvet och som kan gunga lite fram och tillbaka.


Två på stegel & hjul
Två på stegel & hjul
På bänkarna som är täckta med halm sover drängar och pigor. Främmande gäster får sova på golvet men om bonden vill visa dem större ära får de sova på bordet.
Förutom hundar, katter och höns vistas ven kalvar, lamm, getter och grisar i huset och de har vanligen sin plats i mitten av rummet. Då både människor och djur hela tiden vistas i samma rum kan man bara föreställa sig lukten.

18 mars
Den 18 mars tog jag tidigt på morgonen adjö av en bonde som jag besökt. Jag gav mig iväg uppåt landet och ju längre upp jag kom desto mindre snö blev det. Efter två mil kom jag till en bäck som jag skulle korsa men isen brast under hästen som sjönk ned till bringan liksom släden. När jag hoppade av brast isen även under mig, så jag stod med vatten upp till midjan. Det var inte djupare än att vi kunde gå över. Vid stranden stod två hjul med två personer som nyligen blivit avrättade för mord.

Dela

swishikon Stöd historiesajten! swishikon

Källor
Böcker:
• Ögonvittnen berättar (Rystad, Sallnäs, Kahnberg)

Böcker på nätet:
» En resa genom Sverige år 1586 (S. Kiechel)

Mer historia

Inlagd 2020-12-09 | Uppdaterad 2020-12-09