Cykelns historia

Bone shaker (benskakare), velociped, höghjuling, löpmaskin, draisin, pedalmaskin - ja kärt barn har många namn, så ock cykeln.

Von Drais löpmaskin 1818
Den franske greven Mede de Sivrac har länge fått äran att ha varit cykelns uppfinnare/föregångare. Sivrac ska enligt många källor ha uppfunnit en så kallad Celerifère (snabblöpare, snabbförare) år 1790, men på senare år har det framkommit att detta endast var en bluff, eller möjligen en feltolkning, av den franske journalisten Louis Baudry de Saunier år 1891. Möjligen ville han att cykelns uppfinnare skulle vara fransman.

Vem som uppfann den så kallade snabblöparen, ibland även kallad sparkcykel, är alltså osäkert. Men den fanns och bestod av två trähjul som förenades med ett trästycke i mitten. Det fanns inga pedaler utan man fick använda fötterna och springa/sparka och sedan glida/åka en kort bit, dessutom gick den inte att styra eftersom framhjulet inte var vridbart utan man fick luta sig åt det håll man ville åka till.

Knights löpmaskin

Drais ~ 1817
Snabblöparen utvecklades omkring 1817 av den tyske uppfinnaren Karl Drais von Sauerbronn som satte ett styre på framhjulet och mellan hjulen satte han även en sadel. Den här varianten, som kom att kallas för 'körmaskin' eller 'draisin' (efter Karls efternamn) blev mycket populär i England, Tyskland och Frankrike. Drais experimenterade även med att sätta på segel för att kunna utnyttja vindkraften och även med två säten bakom varandra, en slags tandemcykel med andra ord.

Bakhjulsdriven cykel ~ 1839
Den skotske smeden Kirkpatrick Macmillan har av många fått äran att 1839 ha uppfunnit den första pedaldrivna cykeln i trä. Den var av trä och bakhjulsdriven samt bakhjulet var större än framhjulet och föraren behövde alltså inte ha fötterna i marken för att komma framåt. Den här modellen blev dock aldrig någon succé.

Knight
Ungefär samtidigt som Drais gjorde förbättringar på sin draisin höll engelsmannen Knight på med samma sak. Han byggde sin version i järn och fixade en bättre styrning, dock fanns ännu inga pedaler, ändå kunde man ta sig fram dubbelt så fort med denna än om man gick till fots.

Michauw's & Lallements pedalmaskin

Michaux & Lallement 1860-talet
I början av 1860-talet kom man på att man kunde sätta pedaler på framhjulets axel istället för på bakhjulet. Exakt vem det var som uppfann detta är lite osäkert då tre namn omväxlande anges och det är den franske uppfinnaren, smeden och mekanikern Pierre Michaux eller hans son Ernest Michaux eller så var det Pierre Lallement som kom på den här idén. Velocipeden, som den kom att kallas, ställdes i alla fall ut på Parisutställningen 1867 där den väckte en allmänt intresse. Den här version hade trähjul och ingen fjädring och framfördes bäst på plant underlag och eftersom den var så obekväm kallade engelsmännen den för 'bone shaker' (benskakare). Efter utställningen i Paris startade tillverkningen av velocipeden men försäljningen gick mycket dåligt.

Velociped, som på svenska betyder 'snabbfot' kommer från latinets 'velox' som betyder snabb och 'pes' som betyder fot.

Höghjuling

Höghjuling - 1870
Vem som kom på idén med höghjulingen är omtvistat, både fransmannen Eugène Meyer och James Starley anges som dess upphovsman. I alla fall så fanns den 1870 och på engelska kallades höghjulingen för 'Penny Farthing' efter det brittiska mynten penny och farthing som är olika i storlek. Cykeln hade ett stort framhjul och ett litet bakhjul och kallades för höghjuling. Framhjulet hade en diameter på 1,5 meter. Den var svår att komma upp på samt svår att cykla på.

Den moderna cykeln
År 1874 byttes trähjulen ut mot stålhjul som hade lätta ekrar i ståltråd och på hjulen sattes massiva gummidäck. Denna utveckling gjordes av engelsmannen John Kemp Starley.

Engelsmannen Harry John Lawson designade på 1870-talet flera olika typer av cyklar och 1876 tog han patent på 'säkerhetsvelocipeden' som var en föregångare till den moderna cykeln. Skillnaden på hans version och den moderna var att hans cykel var bakhjulsdriven medan de moderna cyklarna är framhjulsdrivna.

Drygt tio år senare (1885) utvecklade John Kemp Starley den så kallade säkerhetscykeln som hade två lika stora hjul samt kedjedrift på bakhjulet. Säkerhetscykeln konkurrerade ganska fort ut höghjulingen eftersom den var lättare att både manövrera samt komma av och på.

Svea
Den svenske uppfinnaren Birger Ljungström utvecklade 1892 en cykel som han kallade för Svea. Den hade en flertal förbättringar, bland annat en bakhjulsbroms. Ljungström hade kontakt med Alfred Nobel som gav honom pengar för att utveckla sin uppfinning. Tillverkning av hans cyklar startades i England men gick så småningom i konkurs.

Luftfyllda gummidäck
Den skotske uppfinnaren och veterinären John Dunlop från Belfast i Nordirland kom på idén med att sätta tunna luftringar med en inre gummislang fylld med luft på sin sons trehjuling. Detta blev startskottet för cykeldäcken som fram till då varit massiva gummiringar. Dunlop tog paten på sin uppfinning 1888 och startade sedan ett bolag som tillverkade dessa och efter att gummidäck började att användas på cyklar så var den moderna cykeln född och blev en stor framgång.

swishikon Stöd historiesajten! swishikon

Inlagd 2020-11-25 | Uppdaterad 2020-11-27
Källor
Böcker:
• 33 uppfinningar som förändrat våra liv (Grauls)
• Uppfinningarnas historia (Det Bästa)

Böcker på nätet:
» Uppfinningar - Samfärdsmedel
» Nordisk familjeboks sportlexikon
» Hermes-kalendern 1934
» Velociped (Nordisk familjebok)

Hemsidor:
» bluffen celerifère

Bilder:
◈ Bilderna är klickbara & leder till bildkällan

Mer historia

swishikon Stöd historiesajten! swishikon