| §1 Sälla sig twå eller flere samman at stiäla tå skal hwarthera straffas efter hela tiufnadens wärde, ehuru the then sig emellan deldt hafwa. Och then sitt mist, niute thet åter af thes gods, som hafwer at gälda med. |
| §2 Lockar någor, eller biuder, öfwermaga, at stiäla med sig; eller giör mannen thet med sin hustru; föräldrar med sina barn; förmyndare med then omyndiga; förman med then, som står under hans lydno; husbonde, eller matmoder, med sitt tienstefolk, eller inhyses hion stånde samma rätt, som then ther andra gången stulit. Warder han åter med sådan gierning funnen och stiger stölden öfwer hundrade daler warde hängd, och then som war lockad eller buden at stiäla, straffes som annar tiuf, ther han til mogen ålder kommen är. |
| §3 Nu hafwer någor eljest hulpit tiufwen med råd, eller dåd; stånde samma Rätt, som tiufwen sielf. Then som wetandes giömdt eller nött med nonom; eller haft förut kunskap, at tiufnaden ske skulle, och thet ej uppenbaradt; eller wiste wara stulit, och halp thet at dölja; eller ock hafwer på annat sätt tiufnaden främjadt stånde tiufsrätt. |
Källa
Sweriges rikes lag från 1734 (tryckt 1740) sidan: 258-259
Mer historia
Stöd historiesajten!