Historia:

Gustaf Lundberg föddes den 17 augusti 1695 i Stockholm. Hans far dog när han var ung och han uppfostrades därefter av sin morfar, Richter, som var guldsmed i Stockholm. När Lundberg var femton (1710) satte morfadern honom i lära hos David von Krafft.

På inrådan av von Krafft, begav han sig sju år senare (1717) iväg till Paris, där han studerade vid målar- akademin. Där fick han undervisning av bland annat Hyacinthe Rigaud (1659-1743), Nicolas de Largillière (1656-1746) och Jean-François de Troy (1679-1752), och särskilt av Pierre Jacques Cazes (1676-1754). Han fick även tillgång till Louvres konstskatter, som vid den här tiden inte var allmänt tillgängliga. År 1720 kom den venetianska konstnärinnan Rosalba Carriera (1675-1757) till Paris. Hon hade en speciell målningsteknik med pastellkritor, och Lundberg tog genast undervisning av henne också. Till slut blev han så duktig att han fick lov att måla av den franska drottningen, Marie Leszczynska och senare även hennes far, den Polska kungen Stanislaw. Denne blev så imponerad av Lundbergs skicklighet att han varje dag - så länge Lundberg var kvar på slottet Chambord där kungen tillfälligt vistades - lät sig undervisas i pastellmålning.

En inflytelserik beskyddare fick Lundberg även av den svenska ambassadören Carl Gustaf Tessin och det sägs att det var han som drev igenom att Lundberg blev antagen som ledamot i den franska målar- och bildhuggarakademin 1741, trots att Lundberg var protestant. Fyra år senare följde Lundbergs den svenska ministern i Madrid, Fleming, till Spanien och återvände därefter till Sverige, efter 28 år utomlands. Tessin hade hjälpt honom att få en anställning hos svenska kronprinsparet, Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. I Sverige mottogs Lundberg och hans konst med stor förtjusning. Han fick måla av kungen, kronprinsparet, och andra förmögna borgare och ämbetsmän. Lundberg var mycket duktig på att måla tyger, spetsar och harnesk så att det såg verklighetstroget ut.

Han fick stort stöd och många förmåner och bland annat så sägs det att hovmålaren, Georg Engelhard Schröder, kände sig så hotad av Lundberg att han dog bitter och besviken. Hur mycket sanning det ligger i detta vet jag dock inte. Schröder dog i alla fall 1750 och kungen, Fredrik I, utnämnde då Lundberg till hovkonterfejare efter Schröder. Han fick även andra utmärkelser, han blev bland annat hovintendent, ledamot av Målarakademin 1768, en av de första riddarna av Vasaorden (1772) och valdes, tillsammans med Daniel Fehrman (1710-1780), till akademins rektor.

Lundberg fortsatte att måla i hela sitt liv även när han var långt över 80 år. Han avbildade nästan alla mer framstående personer i Sverige under de fyrtio år som han var verksam i landet. Han hade även en del elever, där den som skapade sig ett stort namn inom konstvärlden var Peter Adolf Hall. En längre tid lät Lundberg sin elev Jakob Björck kopiera de porträtt som Lundberg gjort, och på det sättet har vi idag många av Lundbergs bilder kvar, dock i kopior även om originalet är borta. Lundberg dog den 18 mars 1786 i Stockholm, 90 år och 7 månader gammal.